Den rosa månaden

Rosa rosa ROSA RoSA... allt är så ROSA den här månaden. Det är så bra, jag startar insamlingar, andra startar insamlingar, det postas rosa, rosa hjärtan, köp rosa fetaost..  Det är så grymt att så många är med på det här, och det gör faktiskt hela skillnaden för dom som kommer att bli sjuka och som kommer att behöva behandling.
Men jag känner att det står mig upp i halsen också. Man kan liksom inte gömma sig för alla tragiska livsöden som cancern drar med sig i sin framfart.
Jag börjar tänka på livet som kommer, kommer det? Vad händer om jag blir sjuk igen. Det skulle jag inte orka. 

Jag vet inte vad som är rätt sätt, köra strutsen och bara glömma eller ska man gå till botten med känslorna. Frågorna är många och svaren få.

Nu håller jag ut ett par veckor till i den rosa geggan, sen ska det bli skönt att det inte är så rosa längre, att man kan kolla på nyhetsmorgon utan att få cancer i fejset till morgonkaffet. 
Nu är det nog dax för att måla ett träd igen?!

Trevlig söndag!