tralla la lalalllaaa

Min mors hus, i går den 4 december. Så här får det gärna se ut den 24 december när vi är där och firar jul :) 

Kl 02:35

Morfinpreparat gör mig pigg och inte dåsig. Jag kan inte sova på rygg och det gör ont i hela överkroppen, bröstbandet är störande och skaver. Det gör som mest ont i området under bysten, känns som jag fått en redig spark mellan bröst och navel. Aj. Men det ser bra ut, och nu är första gången som jag kan pusta ut, jag har inte funderat så mkt på den här operationen, först när jag låg där i värmen på bordet med alla grönklädda tomtar som jobbar i rasande fart helt tysta förutom när de ber mig om mitt personnummer och eller säger "nu kan du känna dig lite snurrig snart"... då tänkte jag "jaha, det ska ske nu alltså"Jag har varit för intställd på att inte bli nöjd, och det började redan när jag var där på konsultation och kirurgen verkligen signalerade att han var helt ointresserad att möta mina behov och önskemål, då tänkte jag att ja men va fan ska jag göra då... jag ORKAR inte tjafsa om det här, han får göra vad fan han vill med skiten, och den inställningen har jag haft. Igår ändrades det när han helt plötsligt ändrade sig och sa att jag kunde behålla min ursprungliga storlek, och verkade högst tillmötesgående. Att det är två olika implantat är störande, och kommer synas kan jag se nu, men jag har ändå aldrig varit någon med djupa urringningar och pushups. Så det kommer bli toppen ändå, det kommer nog se ut som jag har skapligt lika storlek på båda sidor. Då så, mission accomplished liksom. Tack ! Tack för det, nu är det mer eller mindre över. Tre år till på tamoxifen, sen så är det endast en historia. Kom aldrig mer och hälsa på cancer, jag vill inte veta av dig igen, inte hos mig, inte hos någon annan. Get the fuck out.

På en balkong med denna utsikt sitter jag den 26/12 

Oh kom just på, jag kommer kunna ha en snygg bikini när jag glider runt på stranden i Brasilien också... jiho. Ska klippa sönder den där äckliga silikongrejen som hängt med mig i BH:n i två år. Nu i slutet har jag bara skitigt i den, även om det sett väldigt konstigt ut. Jag har inte orkat med den, den är äcklig och förbrukad. Nu är den VERKLIGEN förbrukad, imorgon ska den få dööööö.

Vi har en stor innergård och en liiiten gran.

Usch va pigg jag är... snart är klockan tre... det kan aldrig vara bra att vara så här pigg kl tre...

Glömde en annan sak också. Fick en bad flashback idag. När jag kom till dagoperationen och gled i den snygga outfiten fick jag en liten burk med piller, det var alvedon, och so far e det lugnt, men sen sa hon "illamåendetablett"... då fick jag svårt att svälja. Kände direkt ett illamående och fattade inte varför, men fick ner den och glömde bort illamåendet. Sen fick jag kanyl i handen och i den berättade hon högt och ljudligt att hon sprutade in betapred och ondansetron... det gav mig ett akut illamående och jag började skratta... hon sa nått om att hon fick betapred en gång (cortison) och blev SÅ pigg och glad... jag orkade inte säga att jag råkar vara expert på dessa preparat men hade hoppats att aldrig behöva få dem igen. FY vad smaker, känslor och dofter (lukt...äckliga lukter av medicin... typ cytostatika.. det skulle jag nog kräkas av att känna igen) kan göra en påverkad? Jag känner smaken i halsen fortfarande, av något av det, kan vara ondasetronet, trodde det var av sövningen först för jag har haft ont i halsen sen jag vaknade upp ur narkosen, men det är nog inte den, utan den där jäkla illamåendesörjan.

Hoppas att jag inte väcker gamla dåliga känslor hos någon, några av er är kanske där nu. .... Urk.

Inne med röda läppar. Inte min grej, jag ser så sur ut. Det gör jag iof alltid kanske, men det blir så markant

I söndags morse var jag jättedålig, hade feber och snuvig som bara den. Men det är nästan omöjligt att må dåligt när alla sover utom jag, kaffet i muggen (med ordet FAR på...) och solen som kikar in genom vinterskruden. Vackert. Lite dator på det så är min söndag fulländad.

En del av min cancerarmband som jag fick av mina kära. 

Lite julpynt har jag allt...men det är lite...

Nähä... 03:25 och nu har jag verkligen ingen mer gallimattias att skriva... vad ska jag göra nu då...