Allt känns bara så bra

Förstår ni vad jag menar, när det liksom bara känns så himla bra allt? Jag trodde att jag mådde bättre än någonsin i somras, och så mår jag så här nu och inser att det jag kände i somras inte ens kan mätas lite med hur jag känner nu. Vad det är går inte att ta på faktiskt. Jag bara känner mig stak, tvåbröstad och glad. Helt oprovocerad av vintern för första gången i mitt liv. Nu har jag alla dyra jackor som finns att köpas för pengar, och jag kan inte hålla mig varm ändå, alltså är det inget att irritera sig på. Jag kommer att frysa på vintern. Så är det. Punkt. Inte mkt att irritera sig på.
Palma kommer snart... nio dagar för att vara exakt. Min vän vill ha en svensk vimpel och svenskt...ja nått att äta.. vad kan det vara?? Tips emottages tacksamt. Sen kommer nyår, det ska bli så nice det med. Ska fira med dottern och min syster med familj. Men först Jul, med det här vädret, vad kan gå fel??

I morgon ska jag träffa plastikkirurgen. Jag känner att det ska bli skönt, för vi ska prata bröstvårta, och jag börjar fundera på om jag ska skita i den, eller? Fan jag vet inte... när behöver jag den eg? Aldrig... jag kommer knappas gå runt utan BH någonstans någonsin igen hur som helst.. när kan den vara bra? Fan jag orkar inget mera. Man kan få lokalbedövning när man gör den. Men .. uuuh jag orkar inte mera. Jag vill vara klar nu. Jag är liksom klar. Tänk om jag saknar den sen då, men nu har jag ju varit utan i två år. Fan va sjukt det är att dom liksom tagit bort mitt bröst, bara skurit av det liksom. Barbariskt. Eller så är det cancern som är barbarisk. Jävla cancerhelvete.

Satt och pratade med en kollega här om dagen, helt plötsligt kommer jag på hur jävla vrickat det är att jag helt öppet och ogenerat sitter och berättar långa storys om mina bröst för en kollega? Jag intalar mig själv att det är annorlunda, och det är det ju, men det är ännu en helt bisarr grej med det här. Mina bröst är liksom allas, det finns inget hemligt, inget intimt inget eget med dom längre, dom är inte som alla andras bröst, dom är... inte levande. Dom är liksom bara där. Så kan det gå. Tack för det cancerhelvete.

Blev kontaktad av en kvällstidning som skriver om PIP implantaten. Intressant att prata med denna journalist, hon hade en del vettiga åsikter, och jag kommer göra vad jag kan för att hjälpa de jag kan att få hjälp att byta ut skiten utan en extra kostnad. Det är inte OK. Så vill hon ha min hjälp kommer hon få den.

Ja, nej men det var väl det. Livet är härligt om man får en chans att leva det!

Tjing!