Ruttna på cancerhelvetet

Har haft en grymt bra dag. Tyvärr slutar den med att jag sitter på tunnelbanan hem och försöker hålla tillbaka tårarna. Fina Sophie (Tillsammans e vi starka) gav mig en oväntad chock med sin uppdatering av den slopade bloggen med sista härliga inlägget som hette "MÅÅÅÅÅÅL". Älskade att se den i min blogglista till höger som en härlig påminnelse om att vi båda är i MÅL. Tyvärr är den uppdaterad, och jag känner bara sorg. Jag hatar cancer. Alla hatar cancer, men jag finner inga ord för hur jävla orättvist det kan vara. Fy fan vad ledsen det gör mig och vad ont det gör. Tar det aldrig slut det här eländet? Nej, det gör ju för i helvete inte det, det bara fortsätter att invadera oskyldiga människor .... det är bara början.