Fortsatt sjukskriven...tråk tråk..
 |
| Före |
 |
| Lövhalkan är är. För oss Stockholmare är det inget vidare ord.... lövhalka=försening. |
Hur som helst. Nej, det funkar inte med heltid. Jag är konstant trött. Konstant. Det finns inget särskilt mer att tillägga än att jag är lika trött när jag vaknar som när jag lägger mig och mitt på dagen.... Jag blir inte piggare av att sova när jag är trött heller.... Jag är rädd för att det kommer att göra mig galen. Man vänjer sig vid att vara trött precis hela tiden, men jag orkar inte ens tänka "träna"... jag orkar nätt och jämt gå till affären och köpa det nödvändigaste. Jag försöker leva precis som vanligt, det funkar, nästan.
Fortsätter jobba 75% ett tag till... har hört från olika håll av en del cancerbrudar som ligger före mig i behandlings cykeln att de börjar bli lite piggare, hoppas det är så för mig också, att det snart vänder. Vore intressant också att få veta vad som är vad... är det cellgifter, strålningen, psykiskt/mentalt, tamoxifen? Jag har ju trotts allt kastats in i klimakteriet. Kanske blir man trött av att bli dam bara så där... inte fan vet jag. Jag e trött.
 |
| Efter.... |
För övrigt måste jag säga att livet e härligt, allt, allt är bara härligt.
Ni som gjort samma skitresa som mig. Hur mår ni? Nu är det exakt 17 dagar kvar till mitt "ett års"... ja vadå.. inte direkt jubileum... men ja ni fattar. 17 november 2010. Inte en bra dag i mitt liv. Kanske den skitigaste pissdagen någonsin. Det var exakt sådant här skitväder oxå... grått grått grått. Kanske därför jag e trött... för att det får mig att återgå till en väldigt tråkig tid i mitt liv...
Oj va tråkigt... galet tråkig tid. Fy va tråk -tråkigt! Fy fan för tråk-cancer alltså. Återigen, tack alla fina människor som gjorde tråktiden så kul som den kunde ändå!
Nu e det skoj. Det ska va gott och leva. Skönt att ändå sitta här ett år senare och må bra. Man kan komma igen, glöm aldrig målbilden, ni som sitter där just nu och läser det här, jag är rätt säker på att det är några av Er som har skalliga huvuden, röda griskinder av kortisonet, ömmande värkande leder, svampiga munnar.... glöm inte målbilden. Hur ser ni ut och hur mår ni ett år från nu? Precis, ni mår KANON!
Ja- årsdagen är sjuk!! Och tiden efter den är också galen. "För ett år sedan opererades jag " " För ett år sedan fick jag veta att det behövdes cellgifter" Och det kommer ju nu ännu mer....." för ett år sedan tappade jag håret" osv osv Hm! Crazy!
SvaraRaderaTråkigt att du är så trött Ida! Kan du inte gå NER i tid istället för att sträva mot att gå upp i tid?? Jag vet inte hur jag skulle palla att jobba om jag vore anställd! Jag har ju - i detta läge förmånen att vara egen företagare. Dvs jag styr min tid. Min hjärna är slö kan jag säga! Jag kan inte organisera den minsta lilla grej utan att känna hur hjärnan kokar. Kram och kraft till dig!!
Bråttom bråttom.. Visst vill man att allt snabbt ska bli som vanligt igen. Hoppas att du kan fokusera på det bra som är nu och låta det ta lite mer tid att komma igång 100%. Ditt hår ser verkligen långt ut nu, själv jublar jag över att 1 mm stubben snart täcker hela huvudet..
SvaraRaderaTittade flera gånger på den läckra tallriken och kan inte förstå varför det ligger tomater vid efterrätterna, eller vad sjutton är det röda i högra nederkanten för något ???
Lövhalka har vi i Göteborg också.. Spårvagnsspåren sopas rena från löv med speciella maskiner varje dag. Än så länge inga större problem tack så mycket..
NJUUT !
Det är bara att inse att det tar tiiiid... jag fick mitt sista cellgift 6 sep 2010, det är mer än ett år sedan och jag är inte tillbaka helt, det blir bättre men kommer hela tiden svackor, man måste inse det, samtidigt njuter jag av att leva, det är så underbart och jag njuter av allt gott :)
SvaraRaderaTa det lugnt, lyssna på kroppen och jobba MED den, inte MOT den. Kramar från Lisbet
jag sitter här skallig, lite trött, inte så cortisontrind ännu men blir väl snart. Ska göra min 4e cyt. beh nästa vecka, sedan är det bara 2 kvar!!! ja målbilden, jag längtar efter att kunna börja träna (springa för min del). Min målbild är att ta vara på min kropp och min själ, ordentligt. Innan jul får jag min sista beh. och sedan har jag strålning kvar och hormontabletterna då. Jag strävar efter att vara tillbaka på jobbet i augusti och då 50%, förhoppningsvis arbetsträna lite innan. Jag skyndar långsamt har jag tänkt.
SvaraRaderaIda du kanske också ska skynda långsamt. ta hand om dig!
varma hälsningar Annica
ps hittade din första blogg i början av min cancerresa och läste den i ett svep! Det gav mig verkligen styrka att läsa den även om det också var svåra bitar som jag känner igen. Jag skrattade gott många gånger dock!Tack
Jag är en månad efter dej, och jag är trött, trött och lite mer trött. Otålig så det skriker om det, vill bli som vanligt, NUU! Avskyr att låta saker ta tid... men men, det ska väl bli bra. Någon gång. :)
SvaraRaderaTråkigt att vara så trött hela tiden, hoppas det vänder snart.
SvaraRaderaSkynda långsamt är väl ett bra ord. :-D
Måste ju säga det igen att du är så rackans snygg i din frisyr. Väldigt fint kort på dig!
Kärlek till dig
Mia
Svaneholmskan
Ida, du är så snygg på bilden! Ja, det passar dig, det där korta!
SvaraRaderaSen tänker jag också att, ja, kanske skulle du jobba mindre istället för mer just nu, men du avgör ju själv, bara du kan ha kvalitet på livet så, och det verkar du ju ändå ha.
Sköt om dig nu snygging! Kramar i massor
Helena