Det kommer smygande
Har varit låg och trött sen sist. Kändes lite som luften tog slut efter Sophies inlägg om spridning. Ska jag vara sådan här varje gång det händer? Förmodligen. Känns toppen (ironi).Jag drömmer om knölar och återfall. Har inte tidigare varit rädd för att få återfall, men jag tror det har slagit mig nu.... Jag är rädd. Rädd för hur jag skulle palla det.
Jag är sjukt trött som vanligt, en kollega frågade mig idag om jag tränar... nej jag tränar inte, för jag orkar inte. Jag ORKAR inte. Jag känner mig dock alldeles för väl själv för att veta att jag mår bättre i allmänhet när jag tränar, och jag vet att det är det jag ska göra. Som att jag vet att godis inte är bra för tänderna, men äter det ändå. Jag har inte varit sugen på träning på länge nu. Läskigt. Hur ska jag komma ur den här bubblan. Har jag en depression light, eller vad fan är det frågan om. Jag är sjukt stel i armhålan på den opererade sidan, känns som om min arm är mkt kortare än den "friska" sidan... störigt, stretchar varje dag. Har fått tid i december för mitt första återbesök. Längtar.... jag vill att dom ska klämma och känna och röntga och lova..... lova att jag e frisk. Under tiden ska jag nog ta och ringa radiumhemmets psykolog, känns som det är dax för det nu innan det blir helt svart ;)
Har fått några eksemliknande utslag på kroppen lite här och där. Mest troligt Tamoxifenets verkan på slemhinnorna. Toppen.... Någon annan som fått trubbel med huden av tamoxifen? Har också fortfarande problem med mina ögon.. dom är torra och ledsna mest hela tiden, också tamoxifenet. Hatar dom där jävla "kärring tabletterna"..... (förlåt alla kärringar.... tycker bara det är för tidigt....) Men men... man ska ju tänka att det är små problem, hade kunnat vara värre.
Tror det här vädret hjälper mig att må lite risigt.... det är strax ett år sen jag fick det trista beskedet, finns inte så många bra minnen från förra året den här tiden.
OK. Mission är att börja röra på sig, igen. Mission not impossible!
Fick användning för peruken på Halloween :) Hade glömt bort hur jäkla oskönt det var bara...
 |
| Favorit i repris, grå/blått tema en morgon. Helt sjukt..... |
Var på en väldigt trevlig resa i helgen också, hälsade på min Sessi som numera bytt Palma mot Vimmerby (jag e inte helt nöjd med bytet, men hon är närmare nu iaf) Vi hade en kanon helg!.
 |
| Sessis systers hund. Hon har underbett och bara uppsynen får mig att skratta (för hon e så söt) |
 |
| På jobbet? Då ska du INTE dricka denna öl! Do not forget ! |
 |
| ÅBRO Bryggerier ligger i Vimmerby, det visste inte jag, men fick lära mig. Sjukt mysigt ställe dessutom. Skippa lilla gubben nästa gång ni åker dit och besök detta ställe! |
 |
| Massa nyanser av blont (och sen så undrar jag om man vågar sola...eller?) |
Hej Ida!
SvaraRaderaNu ska du inte gå här och vara rädd för återfall. Nu tar du och lever varje dag som om det vore den sista precis som alla människor egentligen borde göra!
Tycker också att du gör rätt i att ringa psykologen för att kräka av dig lite. Själv var jag bara hos min kurator två gånger då när jag fick beskedet allra första gången. Jag fick för mig att detta skulle jag visst klara själv. Men nu tänker jag ta tillvara på de resurser som faktiskt erbjuds. Där kan man åtminstone säga allt utan att vara rädd för att göra någon ledsen osv. Mitt största problem då.
Gå till gymmet och gör vad du känner för och orkar just den dagen eller vänta tills du får tillbaka motivationen och lite mer ork. Jag hade nyss köpt gymkort och sprang en del på löpbandet och gick på spinning allt efter hur jag mådde just då. Tror dock att jag hoppar det nu ;)
Härliga bilder!
Kram på dig!
Fina Sophie! Och Ida!
SvaraRaderaKramar från Maja
Usch, jag får samma obehagskänsla som du och ändå måste jag förstås kolla... Måste veta hur det går för de tjejer varsbloggar jagföljt. De som har varit ett stöd, de som har varit ngn att identifiera sig med. Vi är ju inte så många unga, trots allt. ( fast ändå för många förstås...)
SvaraRaderaJag är urledsen för Sofies skull, men hon SKA fixa detta! Hon har en fantastisk inställning!
Kram, kram
Anna B
Hoppas du lyssnar på Sophies kloka ord, vi vet ju aldrig vad som händer imorgon så ta vara på dagarna. Det låter ju listigt att prata med någon nu, känner också lite att luften gått ur mig när behandlingen är slut och jag inte behöver kämpa på och bita ihop längre. Kan de där kärringpillren kanske också påverka humöret ??
SvaraRaderaEn dag i taget och njut av allt du kan !
Kram
Sååå jättefin du har blivit på håret !!! Cooolt !
SvaraRaderaAtt det går upp och ner- med känslor och tankar, med trötthet- DET är SÅ det ÄR. I allafall har jag och min bc- kompisar konkluderat med det. Även om vi tror vi är ferdiga med resan- så finns det nog en del " där inne " som måste ut. Jag känner mig så väl igen i dina tankar och funderingar.
Jag tog tag i "min" sjukgymnast- som gjorde att jag åter började träna- regelbundet hos henne. Utan fasta avtalade tider hade träningen inte blivit något av. Tröttheten gör att just dessa saker blir svåra att genomföra- och så sitter man där med dåligt samvete. Synd- för jag är övertygad om att vi ALLA gör vårat bästa ! Lycka till - Klem