Ont i kroppen, herceptin och Zoladex

Vaknade i natt av att hela kroppen värkte, alla muskler... fattar inte vad det är för knas nu.
Rörde på mig väldigt mycket ett par dagar, i kanske två veckor, så jag trodde att jag kanske helt enkelt hade ordentlig träningsverk, men nu har jag inte gjort ett skit på tre dagar och tycker väl det känts OK dessa dagar för att återvända i natt då. Fick kliva upp och ta värktabletter.

Tänker på Herceptinet. Men det är ju en hel vecka sedan jag fick det, dom biverkningar av det borde väl komma direkt om man får några. Läste lite om värk och herceptin och ögnade igenom flera bloggar där jag kan se att samtliga kvinnor fått hjärtsvikt av den här skiten. Det gör mig lite extra förbannad att det nu gått 6,5 månad och dom har inte ens kollat mitt hjärta, verkar som om många får kolla hjärtat innan påbörjande av behandling. I någon blogg stod det också att herceptinet förminskar hjärtats kapacitet med 40-60%   Jag har ingen aning om hur det stämmer, men i så fall är det kanske inte helt märkligt att man känner sig trött lite då och då?
Jag har fortfarande ingen bra teori om varför jag har så ont i kroppen. Aja... det går väl över... eller också inte.

Onkologen ringde i fredags, det blev dax att ta ett beslut om jag ska ta emot hormonbehandlingen, jag öste ur mig alla mina farhågor och hon kan ju varken dementera eller bekräfta men jag har fått en väldigt väldigt bra känsla av denna kvinna. Hon lyssnar, hon förstår, hon resonerar för att hjälpa mig att ta ett beslut utan att försöka pusha mig i någon riktning. Jag känner mig väl inte helt iskall och vågar inte avstå behandling, eller jag ska i alla fall försöka. Jag ska ändå ta bort äggstockarna så det här är bara en första smak på det, det som oroar mig är tilläggsbehandlingen som stoppar allt övrigt östrogen, som hos många fuckar upp det mesta.
Jag var supertöntig och började gråta när hon pratade om att jag skulle starta med sprutan samma vecka som strålningen, jag frågade hur många dagar det skulle ta innan ev biverkningar kommer, och hon sa ett par dagar till ett par veckor, och jag kunde bara tänka på att jag fyller år den fredagen. Jag vill bara få må OK den dagen. .. Jag hukade fram att jag vill vänta till efter den, och hon kunde inte hålla sig för skratt. Givetvis får jag vänta en vecka till... hon sa Grattis och vi la på. Pinsamt...

Jag passade på att fråga det jag tänkt på varje dag typ... är metastasen från min första cancer, har den legat där och bara börjat växa. Hade jag inte fått tillbaka den om jag ätit tamoxifen alla 5 åren istället för att sluta ett år för tidigt?
Man kan inte svara på om det är en cancercell från den första cancern som legat där, eller om det är en ny cancer, ett återfall som "bildats" igen. Jag hade INTE klarat mig även om jag ätit tamoxifen längre, det hade bara skjutit fram förloppet, så i detta fall är jag faktiskt glad att jag slutade tidigare. Jag förstår verkligen hur de får fram att 80% överlever bröstcancer, det är faktiskt inte hela sanningen enligt mig. De räknar att 80% överlever de första 5 åren... jo jo... men det som händer efter 5 år då? Vem fan bryr sig om fem år, med ordet "överlevnad" så tänker i alla fall jag på ett långt liv efter sjukdom.. I

Anyways.. det är ju vad det är... har korta tussar som växer ut på skallen som jag försöker spraya ner med hårspray, ser ganska roligt ut, har ont i kroppen och muskler, utvecklat rosacea, och säger snart hej till klimakteriet och hjärtsvikt? Men varför klaga, jag lever ju. ..

#vissadagarkännsjobbigareänandra