Mellan 40 & 50

 

Ja. Nu är jag äntligen 40 år. Ja, så känns det. Äntligen. Jag vet inte ens varför men jag är grymt nöjd. Nu känns det helt plötsligt OK att få åldras. Väldigt konstigt att tänka sig att nästa gång det är big time party är när man fyller 50? 50... det börjar bli gammalt på riktigt ;) 

Jag blev hämtad efter strålningen och färdades någon timme till ett SPA hotell, där fick jag en ansiktsbehandling och bubbelpool med bubbeldricka, middag och massa snack. Väldigt nöjd med firandet! Skönt att det är klart också.

 Så vad händer på strålningen... det började inte så bra, men jag fick tala med läkaren dag nummer två igen då jag var orolig över det han sagt och det jag hört om att stråla hjärtat för mycket. Han hade tittat på bilderna och jag får INTE extra mycket strålning på hjärtat som de trott. Den överlappande delen (från där jag strålades förra gången och denna) hamnar det mest bara revben i vägen. Biverkningar jag kan förvänta mig längre fram i livet, 5-10-20 år från nu är värk från revben... de blir också skörare, men man anser inte att det problemet skulle överskugga eventuell risk för att få tillbaka cancern och det är väl så jag tänker också. Får jag tillbaka det nu ligger jag risigt till, så är det bara så denna gång känns det nog ännu viktigare att ta död på allt än vad jag kände förra gången... då trodde jag iof aldrig att jag skulle få cancer igen... det fanns ju bara inte.

Strålningsbild nr...? 

Oh well. Jag är mitt i min cancerbehandling och sprang tjejmilen på Lidingö idag. ... visserligen 30 minuter ifrån mitt personbästa men jag gjorde det och det är större än tiden. Jävligt skön känsla. Jag var i bättre form rent konditionsmässigt när jag upptäckte knölen denna gång, och det har helt klart visat sig att det har också gått ofantligt fort att hämta sig, hämta mig, från cellgifterna.

Jag upplever att jag är otroligt trött, denna första strålningsvecka.. men jag sover fortfarande väldigt dåligt och har gjort i några veckor, har ont i kroppen, ryggen, muskler, leder. I samband med dålig sömn så har jag legat på strålningsbordet och jag tror att jag spänner skiten ur kroppen varje gång, nu börjar jag vänja mig lite men det är inte så lätt att slappna av när man inte får röra sig en mm, jag tror att jag spänner hela kroppen och typ håller andan. Detta gör mig trött...
Annars känner jag inget, lite torr i halsen och lite svidande känsla på området där jag strålas (hals, nyckelben och armhåla)
Håret växer ut som OGRÄS.... fjunigt, tjockt och krusigt...


I morgon står strålning och herceptinspruta på schemat... på tisdag står strålning och zoladexspruta på schemat... so busy...

Förra veckan fick jag för första gången även kolla hjärtat. Det var ju mer eller mindre omöjligt med inplantat att se något hjärta... EKG visade på något avvikande, men dom ringde och sa att det har INTE med någon behandling att göra, och jag ska INTE bli rädd. Hjärtläkaren har ännu inte hunnit kolla EKG men det man hört är att det verkar som om det pumpar ut blodet för snabbt. Det som kan vara något att bry sig om är att inte äta viss medicin, om det visar sig att jag nu har det här "problemet". Dock underströks noga att det INTE är pga av herceptinet. Synd ändå att man inte kollade hjärtat innan...

Det låter säkert väldigt negativt alltihopa, men jag mår i det stora hela bra, jättebra faktiskt. Hade kunnat önska lite mera energi, lite mera inspiration för att måla, och lite mera pengar :) Annars så... livet leker.