Ljuset i tunneln
![]() |
Sjukt dålig inspiration just nu...blah |
Jag ser exakt vad som kommer att hända. Halloj extrakilon (och nu kommer folk tänka " a men vad är det"...) men för mig är det inte feel good...Inte alls. Jag har kämpat i 5 år för att komma tillbaka till mig själv, och så när som på 3 kilo lyckades jag...
Så. Mina tankar nu är... vad fan vill den övre makten att jag ska lära mig den här gången då? Har hört folk säga att dom inte skulle velat vara utan det som hänt... men nej där är jag inte. Jag har lärt mig massa saker om mig själv och jag har haft lättare att acceptera det jag tänker och känner, och jag sållar lättare bland viktigt och oviktigt, och det tror jag att cancerresan lärt mig, men hade jag inte hellre varit utan dessa eyeopeners och bara känt att livet är oändligt? Jo.
![]() |
Bananpannkaka. Bara 1 banan, 1 ägg och lite blåbär |
Känslan av att vara en sjuk person är så fruktansvärt svår att förmedla, den är så fruktansvärt nedtryckande och den är så sjukt jävla ofattbar... Jag repeterar, jag ska fylla 40 i år, jag ska inte ha cancer för ANDRA GÅNGEN. Inte rättvist. Inte rättvist för någon. Jag ska bli frisk, men tills detta är ett faktum så är jag sjuk. Jag är dödssjuk i en annars frisk kropp. Kan nån jävel förklara det här för mig?
![]() |
Bananpannkaka med smaklösa bär... |
Alltid nått...
Vad skönt att du mår lite bättre igen. Alltså, det där hemska illamåendet är ju verkligen värst! Och suget! Men det finns ju värre saker att stoppa i sig än bananpannkakor med fräscha bär iallafall :-) Jag hoppas att du slipper gå upp i vikt denna gången, jag vet precis hur du tänker eftersom jag knappt kan knäppa ett enda par byxor jag äger... Det är inte roligt!
SvaraRaderaNä fy... jag har ätit 24/7 i en vecka nu... kan redan känna hur svullen jag är i hela kroppen. Blir det så här tror jag det blir svårt att stoppa. Jag har liksom bara suget i huvudet, vad jag än gör fantiserar jag parallellt på vad jag ska stoppa i munnen nästa gång, och det är inte bär jag är sugen på... det är salt och sött och friterat...
RaderaVisst låter det som ett litet problem... men om man sen börjar med tamoxifen så är det lättare sagt än gjort att gå ner. BLÄ.
Bara att hoppas att det är nu i början du känner så tills kroppen har vant sig. Tur du kan promenera lite, då får man lite annat fokus och känner sig piggare, att man sedan är utsvulten när man kommer hem är en annan femma ;) Då har man i alla fall rört på sig. Jag känner fortfarande smak av cellgift i munnen när jag tänker på det, fast det är 4 år sedan jag avslutade min behandling.... Går nog aldrig förstå vad man genomgår om man inte varit i sitsen själv!
SvaraRaderaDet här är annorlunda Malin... illamåendet går inte över för mig.. Oh jag skriver under på smaken i munnen. När jag skulle få första och dom satte nålen..den där klisterplasten runt nålen. Det vände sig i magen. Horribelt. Kram
Radera