Då var vi i gång vänner

Attack nr 1 är gjord. Jag gick dit med ett gott humör idag. Köpte medicinerna på vägen, stannade till på Adolf Fredriks kyrkogård och plockade ut 16 vita betapred som jag blandade med vatten. Kände mig väldigt märklig där på kyrkogården och fick för mig att en del kikade lite under lugg när mitt brytningsfel gjorde att jag fick räkna om tabletterna flera gånger...dom är så små... 

Men jag hade kunnat vara i gott sällskap, såg spår av andra knarkare på bänken där jag satt. Sen gick jag en sväng till måleri/konstbutiken och låtsades som om jag inte alls skulle vara på KS om 30 minuter... gick runt och drömde bland färger och penslar.

Sen gick jag, med huvudet högt, alltid spännande att se hur alla gluttar på varandra. Det är lite som ett ålderdomshem där på avdelning P53. Kan inte riktigt förklara. .. det här är inget ställe man raggar på i alla fall so to say..

Sen tappade jag lusten att vara glad och hålla huvudet högt. Fick ett eget rum. Hatar det. Så sorgligt. Så kalt , kallt och tråkigt. Första giftet gick toppen, andra gick åt helvete. Hon drog igång det, allt såg fint ut... och BOOM. .på två sekunder så började armen göra ont, och efter tio så ville jag dö, det gjorde så satans ont, jag tyckte det tog en evighet innan dom kom efter att jag larmat, och hon kunde ju inte bara dra ut nålen, det ska koksaltspolas och grejor innan den kan tas ut... Helvete. 

Hon testade en gång till med att låta droppet av giftet gå med halverad fart... did not work.. PAIN AGAIN... och nu ska det tilläggas att jag har en skapligt grym smärttröskel.. (födde barn utan smärtstillande... if you know what Im talking about...) Helvete.

Här bytte hon arm och satte den i en fetare ven, det fungerade OK dom sista 20. Sist var jag väldigt avig till picc linen, jag ogillar tanken på sladden ... att man kan råka fastna i den och den ska läggas om och det är jättejobbigt att bara ta en dusch, idag känner jag att den är ett bättre alternativ till det som hände idag. Verkligen. 

Jag mår helt ok. Känner att det kommer små uppskjut av illamående till munnen och vänder ner i magen lite då och då, men håller sig lugnt där emellan. Har en konstig vit ton i ansiktet, men ingen feber. Snart ska jag försöka sova... det ska bli spännande. Dock har jag bara hälften av kortisonet denna gång så det kanske inte alls blir så speedat som sist, det är faktiskt jobbigt att bli så knasig. Man sover inte och sitter inte still på två dygn. Men ... vad som är jobbigt är ju relativt... 

Har fått flera fina buketter idag och örhängen och grejor. Man kan tror att jag fyller år nästan. Ska lägga upp bilder på alla fina i morgon. Tack alla fina <3

Over and out...