Fi fan

Idag har jag mått jävligt dåligt helt enkelt... illamående och magen är i chock.. den pallar inte riktigt cellgifter alltså. Hade helt glömt bort det här.
Gick mina 6 km men det tog sin lilla tid alltså. Sen har jag mest legat i fosterställning och väntat ut illamåendet.
Det är ju liksom inte bara... när man dricker ganska mycket kaffe i vanliga fall och sedan helt plötsligt slutar så mår man ju oftast inte jättebra, det är liksom inte bara att man inte vill ha kaffe från enda dagen till andra, utan kroppen reagerar ju också på det. Och vad ska man göra... vänta ut tiden, det tråkigaste skiten med den här skitens skit skit.
Dottern är och kikar på mello hos våra vänner, jag ville vara med (inte för mellons skull...men för sällskapet) men jag kan verkligen frambringa styrkan.

Idag vill jag skära av min kropp från brösten och vid höfterna och sätta ihop delarna som inte mår illa. Så jobbigt att må illa länge.

Det verkar sätta sig på synen denna gång... jag ser dåligt.

Den godaste av goda. Mitt livs underverk. Jag älskar dig till himlen och tillbaka och jag är så jävla ledsen att behöva dra dig genom den här skiten, men vi är starkare än allt.