Solklart!

Ibland ramlar allt bara på plats. Jag har tjatat ett bra tag om att jag mår mysko och att jag ska ta tag i det. När jag slutade skriva min sjukblogg så skrev jag att min främsta uppgift skulle vara att se till att jag mådde så bra jag kunde, precis som alla borde göra. Men ibland är det svårt att hitta dit, och man måste kanske till och med testa att dra i många trådar.
Jag pratade med kuratorn på Radiumhemmet, skulle dit, men hann inte så vi snackade lite i stället. Sen ringde deras läkare mig och pratade lite hon också. Sen sa hon "det är solklart att du inte mår bra, och det är solklart att det är en biverkan av Tamoxifenet. Det är väldigt vanligt bland de yngre tjejerna som får tamoxifen att råka ut för lätt/ depression och eller ångest, och det är för att kroppen inte vill in i klimakteriet, inte alls konstigt, och väldigt synd att onkologerna inte informerar om detta, du hade kunnat få hjälp tidigare. Det är som sagt solklart, jag har träffat många tjejer som beskriver exakt det du beskriver". Det var så skönt, jag andades ut efter att ha talat med henne. Det är så satans skönt att förstå varför man känner sig så jäkla konstig, jag började bli orolig för mig själv eftersom jag inte alls gillar den tjej jag blivit i vissa perioder. Det trista är ju att jag måste äta tamoxifen, slutar jag med dom kan biverkningarna av det bli så mkt värre än en liten depression eller lite ångest..... och det går ju inte. Det man kan göra är att medicinera bort biverkningarna av biverkningarna och hoppas att man inte får fler eller nya biverkningar. Så det är planen from nu. Vad har jag att förlora.
Ville dela med mig av detta ifall att det finns fler som känner sig lite mysko och som går på tamoxifen där ute. Det finns hjälp att få.

Hoppas ni alla haft en glad midsommar, det hade jag, var på en himla trevlig tillställning igår! I dag är det soffläge med chips och cola, lördagsmys helt enkelt, kanske tom drar på en film :)

Tjing!