Återbesök och skolavslutning.
Kolla in det här?! Coolt! Lycka till Oskar och George som kör en
LONGBOARDING 4 CANCER
Inför morgondagen och mitt 6 månaders återbesök, mitt andra återbesök sen jag blev klar med behandlingarna har jag eg omedvetet, eller kanske lite medvetet också låtit bli facebook och bloggar. Någon mer i min läslista har dött, och någon annan är väldigt nära... Jag pallar inte just nu. man kan inte låta bli att bli väldigt nedstämd och sammanbiten när man ständigt påminns om vilket satans elände man precis klarat sig undan. Det är vidrigt att det finns andra som inte klarat sig. Kan inte föreställa mig känslan av att stå mitt i mitt hem, titta på mitt barn och veta att jag kanske inte finns här nästa vecka. Så jävla hemskt. Jag LIDER med dom, och deras nära och kära.
Jag har och känner mig väldigt nervös och vill inte tänka på cancer. Jag tror inte att nått e knas, men jag blev så skrämd sist jag var där, och den skräcken vill inte släppa mig. Det var väldigt obehagligt. Jag får ont i armhålan när jag tänker på hennes undersökning för 6 månader sen. Nu känner och tror jag ju starkt på att den blir utan anmärkning :D
Jag funderar mycket på hur jag mår egentligen och varför jag tänker och känner som jag gör. Min lilla hobbypsykolog där inne säger att jag kanske känner mig stressad i mitt liv för att jag trots att jag inte kan känna det tydligt, är rädd för att dö? Har jag dödsrädsla? Kanske.
Vi fokuserar för fullt på ett annat viktigt event. Min dotter blir stor på riktigt, hon slutar ettan!? Har jag ett barn som ska börja i tvåan? Herregud. Det är ingen klyscha att säga " det går så fort". Det gör det, går fort som fasen. Njut av era barn kära vänner!
(Idag sjöng vi Idas sommarvisa på vägen hem från skolan. Jag grät lite i smyg, vet inte varför....kanske är det nervositeten som spökar:)
Over and out!
LONGBOARDING 4 CANCER
Inför morgondagen och mitt 6 månaders återbesök, mitt andra återbesök sen jag blev klar med behandlingarna har jag eg omedvetet, eller kanske lite medvetet också låtit bli facebook och bloggar. Någon mer i min läslista har dött, och någon annan är väldigt nära... Jag pallar inte just nu. man kan inte låta bli att bli väldigt nedstämd och sammanbiten när man ständigt påminns om vilket satans elände man precis klarat sig undan. Det är vidrigt att det finns andra som inte klarat sig. Kan inte föreställa mig känslan av att stå mitt i mitt hem, titta på mitt barn och veta att jag kanske inte finns här nästa vecka. Så jävla hemskt. Jag LIDER med dom, och deras nära och kära.
Jag har och känner mig väldigt nervös och vill inte tänka på cancer. Jag tror inte att nått e knas, men jag blev så skrämd sist jag var där, och den skräcken vill inte släppa mig. Det var väldigt obehagligt. Jag får ont i armhålan när jag tänker på hennes undersökning för 6 månader sen. Nu känner och tror jag ju starkt på att den blir utan anmärkning :D
Jag funderar mycket på hur jag mår egentligen och varför jag tänker och känner som jag gör. Min lilla hobbypsykolog där inne säger att jag kanske känner mig stressad i mitt liv för att jag trots att jag inte kan känna det tydligt, är rädd för att dö? Har jag dödsrädsla? Kanske.
Vi fokuserar för fullt på ett annat viktigt event. Min dotter blir stor på riktigt, hon slutar ettan!? Har jag ett barn som ska börja i tvåan? Herregud. Det är ingen klyscha att säga " det går så fort". Det gör det, går fort som fasen. Njut av era barn kära vänner!
(Idag sjöng vi Idas sommarvisa på vägen hem från skolan. Jag grät lite i smyg, vet inte varför....kanske är det nervositeten som spökar:)
Over and out!
Det är nog tamoxifenskiten som spökar...man blir väldigt blödig tycker jag!! Jag gråter av allt - i smyg! Man vill ju inte skrämma sina stackars nära och kära! Det kommer gå bra imorgon- andra alternativ finns inte! Ja det är ett jävla skit det här! Jag har gråtit vid elden för alla som inte överlever. Ja jävlar vad fort det går! Man ska verkligen njuta! Hm inte en ettagluttare nästa år utan en toalettdykare?? Eller?? Jag blir mormor vilken sekund som helst - bokstavligt talat inte bildligt;))
SvaraRaderaKram på dig
Det SKA gå bra, bara så du vet! All styrka till dig!
SvaraRaderaKram Anna
Jag vet att det kommer att gå bra!
SvaraRaderaSåklart!
jag finns vid din sida, det vet du!
kram <3