Tredje behandlingen med Caelyx

 Nu är jag inne i tredje behandlingscykeln med Caelyx. Biverkningarna blir fler, men jag har ännu inte haft några stora problem med det som kallas hand & fotsyndromet. Jag får lätt blåsor på tårna när jag har täta skor och promenerar men det har också varit väldigt varmt och det är svårt att veta vad som är vad, man kanske lättare får blåsor oavsett om man är under behandling eller ej :).

Det som kommer varje gång nu är märkliga "utslag" som förflyttar sig lite på kroppen, det ser ut som pormaskar men är som en sårskorpa och just nu är det på hela ryggslutet och som ett bälte runt överkroppen. Jag har ordentligt ont i skinnet i dessa områden, så nu tar jag naproxen mot det. Det känns i bland som att det gör ont i revbenen men det är högst oklart vad som är vad i denna bransch. Släpper det inte får jag väl kolla upp det. 

I morse när jag vaknade så kunde jag inte äta, hela munnen är som ett sår, och detta hade jag i cykel #2 också, jag får ont ända ned i halsen. Har något jag gurglar med som bedövar munnen som hjälper lite. Sist tog det kanske en vecka så försvann det, hoppas på något liknande denna gång.

Biverkningarna verkar komma i mitten av behandlingen ungefär, smärtan i skinnet kom nästan direkt denna gång, men munnen trasslar nu och det är snart 2 veckor sedan jag fick min behandling. Som jag förstått det med Caelyx så går det in som små fettkapslar som frigör giftet över tid, kanske därför man bara får det var 28 dag. Oklart. 

Hur är det med bröstbenet, eller metastasen kan vi bara kalla det eftersom det inte finns något bröstben kvar då det bara är en stor oskön metastas av det. Det är sådär. Jag har mindre ont när jag inte bär någonting överhuvudtaget, när jag inte rör mig så mkt, inte städar, tvättar, bäddar, och allt annat som normala människor behöver göra i sitt liv. 

Jag använder knappt kroppen och mina armmuskler är numera obefintliga. Jag känner hur all styrka i händerna försvunnit, jag är svag. Mina axlar har fallit framåt/inåt och jag kan inte räta ut dem, sträcka på överkroppen för då börjar det värka i bröstbenet och detta gör såklart att jag får lite trassel med ryggen. Allt jag gör, varje rörelse påverkar överkroppen och således bröstbenet. Detta är ett problem. Men jag kan inte göra ett skit åt det, bara hoppas att det inte trasar sönder helt. Vad händer om det går sönder helt? Vad gör man då? Ingen aning. 

Förutom allt som händer med kroppen så har det verkligen varit semester, det känns som att tom cancer tagit semester. Det är såklart lättare att hantera livet när man kan sova så mkt man vill, sätta sig still om det gör ont osv men jag tillhör den grupp människor som lätt blir uttråkad och faktiskt längtar lite till det vanliga livet med jobb och tider att hålla. I höst ska jag gå med i en samtalsgrupp på KS, det ska bli spännande på något sätt, jag har bara sett sådana på TV, hur är det att prata om jobbiga saker i grupp? 

Var och hälsade på en gammal kollega/vän som bor så här tråkigt... makalöst avundsjuk. Tänk att sitta här och njuta av detta varje dag?! Lisa för skälen :)

Måste berätta om en märklig upplevelse. Jag sålde en sak på nätet och det kom en kvinna och köpte prylen, hon bor där jag bor, nästan granne. Visade sig att vi har dessutom samma hyresvärd så hon hade testat portkoden och det var samma som hon har. Jag ser ett cytohår på utväxt på långa vägar och visst hade hon haft/har bröstcancer. Vi har samma onkolog och fick vår första cancer samma år, om jag förstod det rätt hade hon varit sjuk i 8 år nu, så jag gissar då på spridd cancer. Det var så konstigt att vi blev tysta och sen sa vi hej då, men vi hann byta telefonnummer och tar kanske en promenad vid tillfälle. Dagen efter möter jag henne igen i tunnelbanan. Det kan gå år i denna stad innan man springer på samma människa igen, trots att man kanske bor i samma område. 

Nu ska jag fortsätta njuta av den cancerfria sommaren som jag låtsas att jag har och åka och hälsa på en nära vän på hennes landställe. Jag njuter varje dag, det är galet vad livet kan ge utdelning när huvudet ger dig lugn. Alltid sträva efter en lätt hjärna, där dagen är här och nu. 

Härliga små sårskorpor i varje por på ryggen, här är det ganska lite
ändå, nu ser nästan hela bålen/rygg ut såhär.