Hallå ångest, var har du tagit vägen?

 2021-06-21 I morgon har jag behandling. Inför varje behandling brukar en ångest infinna sig. Inte nu. Inte idag. Den enkla anledningen är att jag inte mår särskilt dåligt av detta cellgift. Det är svårt att se framemot någonting som så fysiskt mosar dig som cellgifter gör. Egentligen borde man ju såklart se framemot behandling eftersom det är den som förlänger livet (eller inte... det är frågan..) men det är ju som sagt svårt när den brottar ner dig i fördärvet för någon vecka. 

En vecka kan gå i raketfart, men cellgifter i blodet går en dålig vecka jävligt långsamt. 

Jag gjorde en röntgen i onsdags, kanske fortfarande någon oklart vilken betydelse den har eller exakt varför den är gjord men alla försök att få se hur det ter sig där inne är välkomna. Jag borde väl ha ångest för svaret på den också men eftersom jag inte vet något och jag inte orkar oroa mig så har jag lyckats lägga mitt kontrollbehov åt sidan och bara.... aja... det blir vad det blir. 

Kanske lite för bildlig bild men vi hade kul när vi lekte
med kameran i vintras.