Att leva i 12-veckors cykler

 

      Cefalu, september 2021

En vecka på Sicilien gick så fort, och det var så så härligt! Jag tog en alvedon en dag för jag hade ont i huvudet, för övrigt så behövdes inga smärtstillande eller annat. Så härligt. Värmen är verkligen balsam för kroppen. Jag hade inte ont i bröstbenet alls och var pigg. Mådde toppen helt enkelt.

Underbart är kort. I morgon är det dags för svar på röntgen, den som sker var tredje månad. Den som talar om ifall jag kan få känna lite hopp eller om det blir mer förtvivlan. Jag har hittills fått ett enda något "positivt" svar men det räknas knappt då det var baserat på en månadskoll och då stod allt still. Det var svårt att känna glädje. Har det stått still i 3 månader är det positivt tänker jag. 

Eller så har det vuxit, letat sig in i andra delar. Jag har en liten grej som hänt och det sitter i nedre delen av ryggen. Jag fick någonting som kändes som början till ett ryggskott, och det blev aldrig bättre. Hade så ont att jag tog hjälp av morfin några dagar. Det positiva är att det faktiskt blev bättre, det som är kvar nu är att jag vissa dagar känner att jag har någon nerv i kläm när jag sitter ner som värker ut i benet. Är det normala omständigheter med en fuckedup rygg eller är det cancer. Who the hell knows anymore. Det jag lärt mig är att "är det cancer blir det inte bättre", så tills någon säger något annat så är det inte en metastas. 

Annars så mår jag verkligen toppen. Jag fattar inte ens att jag är sjuk och går på cellgifter. Jag fattar ingenting. Jag är ödmjuk inför det faktum att det kan ändras från den ena dagen till den andra, men tills dess så försöker jag njuta av att känna mig "normal". Jag glömmer på riktigt bort att jag är väldigt sjuk.

Jag har haft en stressig dag på jobbet, som vilken normal människa som helst. Och jag älskar det.

Hoppas att jag ska kunna sova i natt. Det är dödsstatus i morgon, var tredje månad är det bara att stå ut med det här.. Man hade ju lätt kunnat utveckla PTSD men man slipper väl det eftersom det aldrig kommer att komma något "post" för en annan... 

Jag brukar starta insamlingar till Cancerfonden varje år, och tillsammans med mitt nätverk har vi i år samlat ihop över 70 000 via mina insamlingar, vilket är fantastiskt! Tack alla som har bidragit! I år gör jag ingen egen utan lägger krutet på en insamling jag startat i jobbet. Jag jobbar med marknadsföring, och vi har ett event som avser att dra in lite pengar till forskningen, det är ett fint event tycker jag :) 

Vill någon skänka pengar så är ni välkomna att göra det till cancerfonden via vår insamling, den finns här: Prodiem mot cancer | Cancerfonden


Håll nu tummarna för att min röntgen ger mig lite mera tid. 






Kommentarer

  1. ✊🏻 Är det hålla-tumnen-emojin? Iallafall, tänker på dig och håller alla tummar i morgon 🤗

    SvaraRadera
  2. Så härligt att höra att du mått så bra. Sicilien är magiskt.
    Känner med dig hur det är att vänta på rtgsvar. Iblsnd känns det som jag hellre dör än går igenom det.
    Ovissheten. Ångesten.
    Rädslan.
    But.. Don’t vatch the devil until the devil catches you..
    Massa kärlek🧡 /Michaela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja fy, den väntan är så speciell. Det är så mkt som står på spel med svaret liksom? Jag fick mitt första riktigt positiva svar, så jag ska njuta av det dessa tre kommande månader. Massa kärlek tillbaka! <3

      Radera
  3. Å, vad jag håller tummarna för dig. Så in i vassen håller jag tummarna. 😍

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg