5:2

Så... i måndags startade jag min 5:2 "diet". I går tog jag min första halvdagsfasta. Ouf... Jag vet inte om det var en dålig dag, om jag inte borde ha cyklat till jobbet just den dagen jag knappt äter nått eller vad.

Jag frös hela dagen. Hade en långärmad tröja på mig och en tjock filt, precis hela dagen. När jag kom hem vräkte jag i mig de 284 kalorier jag hade kvar den dagen, men var fortfarande enormt hungrig. Somnade i soffan vid 19 och drömde om att jag åt en hel chipspåse. Jag tror iof att när man gör det första gången så tänker man inte på så mkt annat. Jag har ju genom mina år haft rätt många dagar jag inte hunnit äta särskilt mycket, missat frukost, inte hunnit med lunch och bara tagit nått litet innan jag lagt mig. Dessa dagar har jag inte varit så obsessed av just det faktum att jag ätit lite. Men i går... kunde inte tänka på nått annat än mat.

Dock vaknade jag i morse och var inte alls hungrig. .. Sitter fortfarande och försöker få i mig frukost.

En annan sak jag kommit på om mig själv... jag vill gå ner några kilo. Under mitt "friska" (för det får man ju utgå ifrån) liv aldrig vägt så här mycket. Min teori till hur det kommer sig (jag har alltid, fram till nu varit en sådan där otäck människa som kunnat äta precis vad jag vill när jag vill och inte gå upp ett kilo. Dröm om min chock när jag får se att jag har mage som jag kan få tag i med händerna..... jebus.)

Var var jag.... jo, Hur kommer det sig. 1. Tamoxifen och diverse tabletter mot biverkningarna av tamoxifen. Får för mig att detta inte gynnar en slank kropp. Min ålder.... kryper mot 40 .. och.... sambokilon kanske. Nu får det vara slut med denna sambohoneymoon. Och att jag fyller 37 tänker jag ignorera, tabletterna måste jag äta. Hur som helst... jag vägde för tre dagar sen 60.4 kilo. När jag mår som bäst och känner mig som mig själv, kommer i alla mina kläder så väger jag ca 53. Det låter lite kanske, men vi är alla lika, och jag ... är liten ... eller.... jag var liten.... Anyways. Jag tänker att gud, nu måste jag hitta på nått, inte egentligen för att gå ned i vikt utan för att inte gå upp. Jag är rätt nöjd med vikten, men inte med en sladdrig mage... så ni fattar... tighta upp paketet helt enkelt.
Jag börjar då röra på mig... går till jobbet, cyklar och håller på. Eller... en vecka har jag gjort det iaf. Och så igår startade jag 5:2. Men jag gjorde inte det med en enda tanke på att gå ned i vikt av dieten, utan av ren nyfikenhet. Men ordet diet väcker känslor i de flesta människor. Det enda som talat till mig med denna sk diet är att den har visat sig vara toppen mot en sjukdom jag känner väl till. Och är det så, som dom säger, borde jag fortsätta hela livet. DET är min anledning. Om jag pallar med det får visa sig. Av ren erfarenhet vet jag att jag sällan håller på med något en längre tid, det är väl en av mina svagheter. Men det ska bli intressant och se om man kan vänja sig? Dom säger det, dom som vet....

En annan väldigt rolig grej med denna diet är att det väckt intresset för att ta reda på hur mycket kalorier
det är i olika livsmedel. Jag har blivit chockad dessa dagar då jag kollat på allt jag satt i mig. Det är helt galet att jag inte har någon koll på det här, det är dessutom inte ens i närheten av märkligt att jag nu väger 7 kilo mer än tidigare. Det jag ätit och druckit på sista tiden går långt över vad jag bränner. Alltså... Jag har helt klart på egen hand, glad i hågen satt mig där jag är. Så. Nu ska vi se som sagt.

Sen kommer väl... kanske, eventuellt, absolut eller inte alls lite operationer framöver, då kan jag ev inte röra så mycket på mig... men jag tänker inte på det just nu. Just nu håller jag på med en väldigt populär diet, kommit tillbaka till jobbet efter semestern som alla andra, börjat röra på mig efter en stillasittande vindrickande underbar sommartid, just nu har jag inte en ärfligt cancersjukdom som kan sänka skeppet på nolltid. Just nu har jag inte tid med BRCA1.

Hoppas ni får en riktigt fin vecka!