"ANN" 70x90

Hej igen. Gjorde en ny tavla idag.

Jag har skrivit det tidigare, men vill understryka hur viktig min cancerkompis Ann är. Jag har flera fina tjejer som varit i samma situation, men Ann träffar jag irl ganska ofta. Det finns inget så enkelt som att hänga med henne, vi kan babbla om samma gamla cancerbullshit over and over, och det är så befriande. Som "cancerfrisk" kommer det alltid och i perioder ofta upp känslor som är sköna att skaka av sig. Jag upplever det mer eller mindre värdelöst att tala med andra om det jag känner just när det kommer till cancer, det svåra kan vara att andra vill "släta över" "fixa" "trösta"... som man gör som en god medmänniska, och som man ska göra. För mig är det skönare att någon bara lyssnar, trots att det är 105:e gången samma historia upprepas. Sen har jag inget större behov av att lufta detta utan kan liksom gå vidare. Jag kommer alltid att leva med en rädsla. I olika stora mått lever nog dom flesta som varit med om något där man flörtat med döden och på riktigt och inser att det finns ett slut med den här olustiga känslan i perioder.
Ann köpte en tavla av mig för många år sen, en av mina första, den heter "DU LEVER" och påminner om denna såklart, men den här heter ANN <3 p="">
Kärlek!