Where my heart takes me I must go..

Kvällen alster "Eli"


Om jag läser igenom min blogg i ett svep kommer jag säkerligen kunna pinpointa var mina styrkor och svagheter är. Jag har aldrig, till denna dag, läst igenom skiten. Jag fortsätter därför att säga att jag inte riktigt vet om jag processat allt, om jag inte behövt, om jag gjort, om jag gör, om jag borde, om jag kommer.
Jag pratade med en nära vän i veckan och berättade att jag skulle opereras i veckan som kommer, så vi ses om några dagar och hen sa " va... det kan omöjligen finnas fler delar att skala av".  Nej. Det kan man ju undra.. finns det fler delar att ta bort.
Sen kom jag på hur jag har dealat och dealar med allt. Precis som förra gången, jag minns inte. Jag har på något sätt blockerat allt. När jag träffar vänner och säger "ja men när vi sågs i sommras". I somras var det inget som helst fel på mig. Jag var färdigbehandlad i slutet av juni, sen ledig hela Juli tills i slutet när jag tog bort tumören. Men jag minns inte. Jag har som jag tjatat om tidigare heller inget som helst minne av 2010/2011. Punkt. Så .. så har jag gjort, eller min hjärna har i alla fall.

Intressant och trevlig fakta. Jag visste inte att jag troligtvis är ganska påverkad av Herceptinet (antikroppar mot HER2+ cancer). Onkologen jag träffade i måndags sa " du kommer må bättre när det är klart.. eventuella smärtor i muskler och leder blir bättre", och stämmer det så har jag inte några väldiga biverkningar av Arimidex (antihormonell behandling) vilket gör mig otroligt glad. Jag får sekunder av känsloförnimmelser som kan vara en begynnande depression eller ett tecken på att jag börjar tina upp från cancerhell... Not sure, men det här stadiet känner jag igen, bara inte varifrån.

Som sagt brukar jag inte tänka. Men i veckan har jag varit enormt trött, och när jag kom hem en dag så läste jag något om stadier i en amerikans tråd om antihormonell behandling och minns att jag kollat upp min "stadiesituation" en gång förra gången, och tänkte att om det inte var bra den gången så har ja lyckats förtränga det.... Det visade sig efter en djupdykning i min journal att riskerna kanske inte direkt blivit mindre och att jag absolut lyckats glömma läget till 100%. Det finns 4 stadier, varav 4 är sämst, 4 innebär att du inte kommer att överleva din cancer, i alla stadier finns stadier, jag är i det sämsta stadiet av dåliga stadier utom att vara i stadie 4. Jag har precis klarat mig. Igen. Amen. Faktiskt blev ögat lite fuktigt i 2 sekunder. Livet. Vilken jävla grej.

Jag har också kommit fram till att oavsett hur lite jag tänker på det som varit så är jag fruktansvärt egoistisk och självgod pga av detta, jag klarar precis av att ta hand om ett barn, jobba och puffa mig själv framåt, och så ska det vara framöver. Så är det bara, ibland väljer man inte vägen.

Trevlig helg!


Kommentarer

Populära inlägg