Ska man känna?
Ska man liksom fysiskt känna av att man inte äter kolhydrater? .. Mer än trötthet då som jag känner...kan ju ev vara så att jag kanske är trött av en enklare cancerbehandling jag fått de senaste 4 månaderna, men vi kan väl bara säga att det är kolhydraternas fel, eller avsaknaden av dem.
Jag har fått i mig lite kollisar dock, i flytande form, rött, vitt och rosé. Och för mig fungerade det icke med mer än ett glas för sen blir jag hungrig och sätter i mig allt framför mig. Jag var på en trevlig middag, tre skålar med chips framför mig... gick hur bra som helst, men efter middagen och någon klunk in på glas två var det kört, jag kunde inte ens tänka på vad folk sa, det enda jag hörde var "mmmm du vill ÄTA mig, ÄÄÄÄÄT mig.... "... och det var ja... jag fick ett relaps som vi säger i sockerfria samhället. Har tagit några små brödbitar under dessa två veckor men det har absolut inte varit så gott som jag föreställer mig i huvudet. Inget är egentligen så gott som huvudet försöker pracka på en.. Jag är en sådan jävla sockertorsk så det liknar ingenting.
Nu har det gått två veckor och två dagar, det är så mkt lättare nu, har hittat några grejor som jag själv känner funkar bra för mig, till alla vanliga rätter som köttfärssås etc steker jag vitkål, det blir gott när man steker det i smör och man får spagettiskänsla, en annan sak som räddar om man äter frukt ibland är bananpannkaka, otroligt gott, godare än en vanlig pannkaka. En av alla mina härliga systrar introducerade denna fantastiska pankis. En stor, inte för mogen, banan, ett egg per banan, jag har chiafrön och sesamfrön i dom (man känner ingen smak av fröna alls) På en banan och ett ägg blir det 3 små pankisar eller en gigantisk och så gott.. .man blir så mätt. Jag har haft hallon och några blåbär med keso och/eller grädde till.
Banan är banan, så inte varje dag i min sockerfria värld, men som en efterrätt eller god frukost ibland.
Det här med cancer har jag glömt bort dom senaste dagarna. Väldigt skönt när inte varje dag handlar om detta. Jag mår fortfarande illa varje dag när jag har ätit, jag är osäker på om det är min kropp som sänder ut illamåendet eller om det är mitt huvud, irriterande är det i alla fall.
Jag har fått i mig lite kollisar dock, i flytande form, rött, vitt och rosé. Och för mig fungerade det icke med mer än ett glas för sen blir jag hungrig och sätter i mig allt framför mig. Jag var på en trevlig middag, tre skålar med chips framför mig... gick hur bra som helst, men efter middagen och någon klunk in på glas två var det kört, jag kunde inte ens tänka på vad folk sa, det enda jag hörde var "mmmm du vill ÄTA mig, ÄÄÄÄÄT mig.... "... och det var ja... jag fick ett relaps som vi säger i sockerfria samhället. Har tagit några små brödbitar under dessa två veckor men det har absolut inte varit så gott som jag föreställer mig i huvudet. Inget är egentligen så gott som huvudet försöker pracka på en.. Jag är en sådan jävla sockertorsk så det liknar ingenting.
Nu har det gått två veckor och två dagar, det är så mkt lättare nu, har hittat några grejor som jag själv känner funkar bra för mig, till alla vanliga rätter som köttfärssås etc steker jag vitkål, det blir gott när man steker det i smör och man får spagettiskänsla, en annan sak som räddar om man äter frukt ibland är bananpannkaka, otroligt gott, godare än en vanlig pannkaka. En av alla mina härliga systrar introducerade denna fantastiska pankis. En stor, inte för mogen, banan, ett egg per banan, jag har chiafrön och sesamfrön i dom (man känner ingen smak av fröna alls) På en banan och ett ägg blir det 3 små pankisar eller en gigantisk och så gott.. .man blir så mätt. Jag har haft hallon och några blåbär med keso och/eller grädde till.
Banan är banan, så inte varje dag i min sockerfria värld, men som en efterrätt eller god frukost ibland.
Det här med cancer har jag glömt bort dom senaste dagarna. Väldigt skönt när inte varje dag handlar om detta. Jag mår fortfarande illa varje dag när jag har ätit, jag är osäker på om det är min kropp som sänder ut illamåendet eller om det är mitt huvud, irriterande är det i alla fall.
Avokado funkar för mig. Fast det inte är ett dugg sött släpper sötsuget när jag äter avokado, helst med kaviar till 😊
SvaraRaderaStrongt! Borde verkligen också ta tag i det där, men man har ju alltid någon ursäkt. Nu t ex vankas snart semester... ;-) så kanske till hösten. Tycker det är jättesvårt för det är verkligen socker i stort sett allt!! Så bra jobbat!! :)
SvaraRaderaNu drar det väl ihop sig för operation för dig?//Ullis
SvaraRaderaHej Ida! Hoppas du har det bra och njuter lite av sommaren! Jag är en av dina tjuvlästare, som läser och berörs av dina ord, men som sällan kommenterar. Egentligen ville jag bara säga att jag tänker mkt på dig och hoppas nu att allt skall gå smidigt med operationen. Och så önskar jag så att du fortsätter skriva när denna resa är över, jag tycker du skriver fantastiskt roligt och insiktsfullt. Om livet. Och så ville jag tacka för uttrycket 'suger babianröv'. Det är ett helt underbart uttryck och jag använder det dagligen (till min familjs chock och fasa), för det är rätt mkt som suger babianröv i världen just nu.
SvaraRaderaKram!
Zoo Keeper
Här är en till som hamnat på din blogg. Blir tagen av dina ord och vill bara sända en stor kram och omtanke <3 / Lisa
SvaraRadera