Mardröm

I torsdags fick jag nöjet att gå på en sk AW. Jag  kände mig som vanligt, njöt av ett glas rött (det smakade tom  bra) och åt en pizza, pratade om allt annat än cancer, kände att jag gärna hade avslutat behandling och gått vidare i livet, men.... det funkar inte riktigt så. Jag fick dock pynta lite för vinet, jag tror inte jag klara av att dricka vin över huvud taget, jag mår inte bra av det alls. MAX ett, kanske tom endast ett halvt glas. Det blir ett par månaders ofrivillig rehab från mitt älskade rötjut. 

Min tystnad beror på att jag mår så väldigt bra och får illamående när jag tänker på eländet och ny behandling så jag har låtit bli att tänka på det helt enkelt. Jag började må bättre i tisdags, var hos onkologen (värdelöst besök... jag vet eg inte vad jag förväntar mig av onkologen, jag lägger ner förväntningar) och sen har det bara blivit bättre och bättre, jag har klivit upp innan sex varje morgon och lagt mig sent, hållit igång hela dagen, gått flera mil och är lika pigg och uppåt som "innan" (innan jag satte handen i armhålan och kände knölen 19 februari..)

Morgonpyssel. Krukor, 9 spänn styck.

Jag upplever att dessa cytostatika jag får nu inte är riktigt lika jobbigt "trötthetsmässigt" och inte heller ger sig på kroppen på samma sätt som varken FEC (numera EC) eller taxotere, jag har inte ont i kroppen, och den är inte trött, inte heller hjärnan särskilt trött. Den stora skillnaden är illamåendet, jag mådde lite kymigt efter FEC ett par dagar, men inte i flera veckor. Nu har jag haft 3,5 dag som varit bra, i går em började jag känna av illamående igen, trodde jag höll på att bli sjuk för jag blev så jävla trött och kände mig jättekonstig, lika chockerande varje gång när det svänger, oavsett om det är upp eller ned... med dom andra gifterna hade jag de första 3, 4 gångerna i alla fall 2 bra veckor i varje cykel. Det blev såklart sämre med varje gång, men det får man ju bara acceptera.

Samma krukor 3 minuter senare.

Men... det är så fruktansvärt stressande att veta att det bara är någon dag kvar ... och så startar det om. Det är lite som en mardröm faktiskt.
Nu har jag fått något som heter emend och jag hoppas detta är som att kyssa min groda ... och att det blir en prinsjävel.
Fattar inte varför jag mår illa igen. Kanske magen är lite stressad, den vill inte heller ha mera cellgifter. Nu är det bara 2, 5 månad kvar tills jag tar sista omgången, det låter så lite, 4 behandlingar låter så mycket. Jag koncentrerar mig på den korta tiden helt enkelt.
Det är så psykiskt jobbigt att tänka på vad cytostatika gör men kroppen, hur den förstör min kropp, och att den är det enda som kan rädda livet på mig. Min hjärna vill inte förstå det logiska med det här.

1. Vad EMEND är och vad det används för

EMEND innehåller den aktiva substansen aprepitant och tillhör en grupp läkemedel som kallas "neurokinin 1 (NK1) receptorantagonister". I hjärnan finns ett särskilt område som styr illamående och kräkningar. EMEND fungerar genom att blockera signaler till det området och minskar på detta sätt illamående och kräkningar. EMEND kapslar används hos vuxna och ungdomar från 12 års ålder i kombination med andra läkemedel för att förhindra illamående och kräkningar som orsakas av cytostatika (behandling vid cancer) som mycket ofta eller ofta orsakar illamående och kräkningar (såsom cisplatin, cyklofosfamid, doxorubicin eller epirubicin).

Klart