BRCA1 mutation

Ja. Så är det jag hade en ärftlig cancer. Genen finns kvar och så också risken att drabbas i det friska bröstet och i äggstockarna.
Det känns givetvis väldigt väldigt tråkigt. Tråkigt för att den här resan aldrig tar slut riktigt. Nu blir det koll en gång per år resten av livet, kanske mer sällan om jag väljer att ta bort de tickande bomberna.

Sen är jag rädd att mina syskon och kusiner ska ha det här eländet...och min dotter...

Kram på Er.

Kommentarer

  1. Annika28 juni 2013 kl. 05:26

    Åh så trist, kan verkligen förstå din oro över detta besked. Har själv inte vågat att ens ta det steget att undersöka om jag bär på ärftliga gener. Självklart tänker man på dottern med tårar i ögonen. Man vill ju inte att något hemskt ska hända dem någonsin, de betyder ALLT.
    Fast det behöver inte betyda att de drabbas. Massor med styrkekramar.
    /Annika

    SvaraRadera
  2. Anonym28 juni 2013 kl. 07:05

    Nej! Tråkigt Ida!

    Kram
    Hå

    SvaraRadera
  3. Helena Dovier28 juni 2013 kl. 12:37

    Åh nej, vad jobbigt att du hade den usla mutationen! :-( Jag lider verkligen med dig. När min genetiska utredning pågick (samtidigt som jag cellgiftsbehandlades) låg hela BRCA1-frågan som ett tungt ok över mina axlar hela tiden. Resultatet för mig blev det motsatta jämfört med dig, och lika glad som jag blev då - lika jobbigt gissar jag att det är för dig nu.

    Stor, varm kram från
    Helena/Vitbalansen

    SvaraRadera
  4. Livet går vidare....5 juli 2013 kl. 14:08

    STOR KRAM!

    SvaraRadera
  5. Anonym8 juli 2013 kl. 13:54

    Kram tjejen.
    allt-flyter-Karin

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg