Nja

alltså... nu har jag haft ont i hela kroppen i ett par veckor, det känns som träningsvärk, men den finns där oavsett om jag tränat eller ej, det börjar bli lite besvärligt. Liknar inte riktigt de problem jag hade med tamoxifen, det är just nu mest i mjukdelar ... ont i musklerna liksom, i hela kroppen. Kroppen känns trött. Tyvärr känner jag mig väldigt o-sugen på att träna när kroppen känns så här. Jag fattar ju att jag måste, men ska det vara såhär i fem...tio år, vette fan. Fortfarande tar jag hellre Arimidex än Tamoxifen.

Jag har lovat mig själv att jag ska försöka stå ut, så länge det inte sätter sig i hjärnan, jag mår psykiskt OK so far.

Jag har nu varit i klimakteriet i 5 månader, först med Zoladexs hjälp och sedan opererades äggstockarna bort. Jag tycker inte att jag har särskilt många klimakteriet känningar, lite vallningar, kommer och går men vissa dagar och veckor inte alls. Mitt humör har aldrig varit stabilare, det är
underbart att inte ha PMS och jag måste erkänna att jag inte en enda gång saknat mens. Så.. bortsett från allt skit som kommer senare, bentäthetskoller och annat så... tummen upp. Det är iof väldigt jobbigt att inte kunna sova, jag äter Imovan och sover ändå skitdåligt. Dessutom har nog stressen över att åren går och äggstockarna med varje år ökat risken för att få cancer varit ganska jobbig och nu kan jag pusta ut. Jag har gjort allt som står i min makt nu. Jag har tagit bort allt jag kan.

Undrar lite hur mycket alvedon och ipren man bör äta... vill gärna ta en av varje när jag går och lägger mig så att värken blir lite lindrigare, men så kan jag ju inte hålla på år ut och år in, eller?