Zoladex på vårdcentralen?

Vågar man det, ta Zoladex på vårdcentralen? Jag ska i alla fall göra det idag, jag hoppas att jag hittar på en sköterska som kan.


Denna korta text skrev jag i onsdags. Och svaret är Nej. Nej jag kommer inte att gå till vårdcentralen igen. Hälften av misären och näradödenupplevelsen  var mitt eget fel, och hälften får VC stå för.

Jag har någon km, en kanske lite mera till mitt lokala centrum, och 18 minuter när jag ska gå ut genom dörren för att gå till VC så kommer jag på att jag inte varit på apoteket för att hämta ut sprutan. Jag springer hela vägen till centrum, springer in på apoteket...dom har problem med datorn... det är 6 minuter kvar tills jag har tid på VC.... hon startar om för att konstatera att dom inte har någon spruta i lager... Jag springer vidare till nästa apotek, där går allting otroligt långsamt och jag har 2 minuter på mig... Jag får tag i sprutan och KUTAR till vårdcentralen, tre minuter försenad. Inga problem (grejen var även att jag skulle på middag efter sprutan var tagen, så jag har sprungit runt lite halvpiffad, mitt termostat är inte riktigt som vanligt så jag kände mig allt annat än fräsch)

När jag ringde till VC frågade jag om det fanns någon som var van att ta den, och precis som för fem år sen när jag skulle dit och få min första picc line omlagd fick jag ett litet sarkastiskt svar att dom faktiskt är en VC, det visade sig sedan att INGEN kunde lägga om en picc line och de fick gå en utbildning (där dom övade på mig...) först. Så idag kände jag mig ändå ganska lugn, tills jag fick komma in och kvinnan säger " Jag trodde jag läste fel, den här sprutan trodde jag inte fanns längre, jag har har bara gett den till gubbar med prostata problem, men det var jättelänge sen" Här står "mot bröstcancer" Har du haft bröstcancer?... Jag svarar automatiskt "Ja, två gånger". Här någonstans zoomade jag ut, hon läste bruksanvisningen flera ggr och jag började svettas ymmningt. Det gjorde så ont. Kanske en blandning av att jag var stel som en pinne, hon var absolut inte van och jag undrar om hon verkligen prickade in stället där embla suttit (bedövningsplåstret)

Jag blev otroligt glad att hitta en kallelse till min nästa spruta som blir på radiumhemmet. Tack.

Annars är väl allt som vanligt... termostaten tycker jag långsamt blir lite sämre, jag är helt på det klara med vad en vallning är numera...hur den känns och även när den kan tänkas uppträda. Det är dock enligt mig inte ett jättestort problem, då är sömnsvårigheten jobbigare. Jag fick sömntabletter av onkologen och det kan ha hjälp kanske.. att liksom ändra sovmönstret, men jag har bara prövat utan dom i två nätter så jag ska inte ropa hej, men jag hoppas. Jag har inte känt av att jag har ont i kroppen, men det är väl lite tidigt också, verkar i grupper jag är med i kunna komma efter nått år med denna medicinering. Bara att njuta så länge det bara går :) Jag inser ju att denna gång kan jag inte hoppas av medicineringen som jag gjorde med tamoxifen, det är lite mera roulett denna gång.

Har precis kollat på nyhetsmorgon med Jessica (hennes blogg ligger i min blogglista) som är obotligt sjuk i cancer, hon trodde förra året denna tid att hon inte skulle få fira jul igen men är nu här och kommer att få göra det. Kroppen lägger av mer och mer, och det blir tuffare och tuffare att bara leva. Men hon säger nog det vi alla hinner känna när vi går igenom denna märkliga sjukdom.... att förväntningar och stora pampiga stressade firanden göra sig icke besvär... Njut istället för att stressa, paket och hemrullade köttbullar är inte
poängen med jul. Livet levs just nu. Hoppas att ni alla kan få njuta i jul, det ska jag göra hos min mamma med min dotter, sen drar vi till Sydafrika den 26 december, och stannar till den 9 januari, jag börjar kunna längta till resan nu, det är nära, nära nära.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg