Slutet gott, allting gott?
Well... allting är ju väldigt oklart, men när onkologen efter varje samtal avslutar med "kämpa på" och då har jag inte särskilt många problem så förstår jag hur det är att vara onkolog och se alla dessa kvinnor kämpa. .. Det måste vara en outtröttligt kämpade dag ut och dag in. Man får en dödlig sjukdom, i dom bra fallen (som mitt?) behandlas man och kan sedan leva vidare. Slutet gott allting gott? Nja... och det är här någonstans ingen kan förstå, det känns som om någon tagit ifrån mig en massa positiva sidor av livet, det räcker liksom inte med att man ska kämpa med det psykiska och det fysiska jobbiga med cellgifter och dödsångest, det ska påminna mig varje jävla dag också. Läser mig till i mina trådar om antihormonet Arimidex att smärtorna i kroppen kryper på från 6 månader upp till ett år efter start, en del kvinnor kan knappt röra sig utan smärtor, och det vi kan göra är att "kämpa på".
Nja. Jag kan konstatera någon form av insomnia efter ett par månader med östrogenbrist.. .jag sov inte gott på 4 år när jag åt antihormonet tamoxifen efter min första bröstcancer. Efter ett par veckor utan dem började jag återigen sova så där sjukt bra som jag gjort hela mitt liv. Nu är jag då där igen, jag sover inte många timmar per natt. Bad onkologen om tips, för jag börjar inse att ingenting i livet blir särskilt roligt i längden när man inte får sova, och jag kommer aldrig mer att ha bra med östrogen i kroppen, detta känns något otröstlig. Jag fick då sömntabletter... jag har tagit halv dos några dagar och sover inte jättebra, men sover bättre, har sovit mellan 4-6 timmar på raken vilket är mer än på länge, dock vet jag ju att detta inte är positivt om jag inte klarar av att sova på egen hand.
Nu börjar det alltså, piller mot piller mot piller.. Man kan önska sig in i det sista att man ska bli den av få som inte får några biverkningar, men det kommer inte att bli jag. Jag har börjat känna av ett tryck över bröstet som känns lite som ångest, den sköljer över mig och försvinner, men den sitter kvar längre för varje gång det händer, det känns inte alls bra och stressar mig en del. Kanske är det något annat, jag hoppas verkligen det. orka med den skiten. Nej tack.
Vallningarna har blivit fler, men är inget som stör mig nämnvärt, dom är det lilla problemet, om man ens med insomna och ångest kan kalla lite svett ett problem.
Läser igenom inlägget och ser att det börjar likna en depression ... jag hoppas jag har jättefel. Bestämmer mig för att detta är en tillfällig svacka. Det är söndag, bara det kan ju få vem som helst att känna sig nere ;)
Dra åt helvete cancerjävel. Fy fan alltså vilket helvete. Kan man inte bara få glömma och gå vidare.
Bah! Men jag lever ju, upp med hakan kvinna.....
Nja. Jag kan konstatera någon form av insomnia efter ett par månader med östrogenbrist.. .jag sov inte gott på 4 år när jag åt antihormonet tamoxifen efter min första bröstcancer. Efter ett par veckor utan dem började jag återigen sova så där sjukt bra som jag gjort hela mitt liv. Nu är jag då där igen, jag sover inte många timmar per natt. Bad onkologen om tips, för jag börjar inse att ingenting i livet blir särskilt roligt i längden när man inte får sova, och jag kommer aldrig mer att ha bra med östrogen i kroppen, detta känns något otröstlig. Jag fick då sömntabletter... jag har tagit halv dos några dagar och sover inte jättebra, men sover bättre, har sovit mellan 4-6 timmar på raken vilket är mer än på länge, dock vet jag ju att detta inte är positivt om jag inte klarar av att sova på egen hand.
Nu börjar det alltså, piller mot piller mot piller.. Man kan önska sig in i det sista att man ska bli den av få som inte får några biverkningar, men det kommer inte att bli jag. Jag har börjat känna av ett tryck över bröstet som känns lite som ångest, den sköljer över mig och försvinner, men den sitter kvar längre för varje gång det händer, det känns inte alls bra och stressar mig en del. Kanske är det något annat, jag hoppas verkligen det. orka med den skiten. Nej tack.
Vallningarna har blivit fler, men är inget som stör mig nämnvärt, dom är det lilla problemet, om man ens med insomna och ångest kan kalla lite svett ett problem.
Läser igenom inlägget och ser att det börjar likna en depression ... jag hoppas jag har jättefel. Bestämmer mig för att detta är en tillfällig svacka. Det är söndag, bara det kan ju få vem som helst att känna sig nere ;)
Dra åt helvete cancerjävel. Fy fan alltså vilket helvete. Kan man inte bara få glömma och gå vidare.
Bah! Men jag lever ju, upp med hakan kvinna.....
Fy fasen vad kämpigt du har det! Jag önskar så att jag kunde hjälpa , det känns så frustrerande. Tror du att intensiv träning kan hjälpa dig att sova bättre? Jag har hört att brist på kolhydrater kan bidra till störd nattsömn. Ta en banan eller ngt annat sött på kvällen. Önskar dig all hopp om bättring!
SvaraRadera