Det var eller inte...
Eller inte....
Hej. Jag var en glad tjej på jävligt nära 40 jordsnurr. Jag var canceröverlevare som de senaste månaderna skrutit om hur fantastiskt jag mår, bättre än någonsin. Cancer var ett minne blott och mediciner och depressioner och annat skit som kommer med en behandling av bröstcancer. Livet lekte. Men någon sate vill inte att jag ska finnas till, eller åtminstone inte må bra. Vad i hela friden har jag gjort för att förtjäna detta.
Jag satt på golvet och stretchade armen och la handen i armhålan och där var den . En stor äcklig knöl. Detta var i fredags. På måndagen efter, alltså denna vecka fick jag tid samma dag, dom kände, dom la huvudet på sne och sa "skit också". Jag fick ta finnålspunktion och i går var jag officielt med cancer igen. Livet alltså.. ironiskt helvete.
Överkropps scan nästa vecka, onkologen och start med cellgifter veckan efter. Life is a bitch and then you die? Nej nej... jag ger ta mig fan inte upp. "Jag är i något slags denial/jag ska använda mitt fulaste jävla vokabulär jag kan komma på fas... "
Om det kan kännas svårt att få höra att man har cancer så är det ingenting emot den ångest och rädsla för att berätta det för sin 12 åriga dotter. Hon är det förnuftigaste i ett par skor och hon är nyckeln till den outtömliga källa av energi den här satans sjukdomen kräver av mig.
I år fyller jag 40. Och det tänker jag fira. Far åt helvete cancerjävel, och det är utan mig.
FUCK YOU
Jo. En annan sak. En djup ursäkt till mina nära, det är så fruktansvärt att behöva dra er genom det här igen. Det är det värsta, att min fina lilla tjej och mina nära ska behöva gå igenom det igen. Samtidigt behöver jag alla mer än någonsin. Nu kör vi!
Hej. Jag var en glad tjej på jävligt nära 40 jordsnurr. Jag var canceröverlevare som de senaste månaderna skrutit om hur fantastiskt jag mår, bättre än någonsin. Cancer var ett minne blott och mediciner och depressioner och annat skit som kommer med en behandling av bröstcancer. Livet lekte. Men någon sate vill inte att jag ska finnas till, eller åtminstone inte må bra. Vad i hela friden har jag gjort för att förtjäna detta.
Jag satt på golvet och stretchade armen och la handen i armhålan och där var den . En stor äcklig knöl. Detta var i fredags. På måndagen efter, alltså denna vecka fick jag tid samma dag, dom kände, dom la huvudet på sne och sa "skit också". Jag fick ta finnålspunktion och i går var jag officielt med cancer igen. Livet alltså.. ironiskt helvete.
Överkropps scan nästa vecka, onkologen och start med cellgifter veckan efter. Life is a bitch and then you die? Nej nej... jag ger ta mig fan inte upp. "Jag är i något slags denial/jag ska använda mitt fulaste jävla vokabulär jag kan komma på fas... "
Om det kan kännas svårt att få höra att man har cancer så är det ingenting emot den ångest och rädsla för att berätta det för sin 12 åriga dotter. Hon är det förnuftigaste i ett par skor och hon är nyckeln till den outtömliga källa av energi den här satans sjukdomen kräver av mig.
I år fyller jag 40. Och det tänker jag fira. Far åt helvete cancerjävel, och det är utan mig.
FUCK YOU
Jo. En annan sak. En djup ursäkt till mina nära, det är så fruktansvärt att behöva dra er genom det här igen. Det är det värsta, att min fina lilla tjej och mina nära ska behöva gå igenom det igen. Samtidigt behöver jag alla mer än någonsin. Nu kör vi!
Nu kör vi! Är med dig hela vägen! Love You! ❤️ //Ann
SvaraRaderaKänner dig inte men blir så ledsen och arg. Så orättvist och tungt. Far åt helvete cancer, exakt.
SvaraRaderaLivet är verkligen inte rättvist. Känner dig inte men följde ändå med dig på din tidigare resa. Hoppas att du får all hjälp och allt stöd du kan få i den situation du befinner dig i nu.
SvaraRaderaNej, men Ida - så fruktansvärt vidrigt! :-( Kan det inte räcka med det som du redan har gått igenom?! Nu blir det till att bita ihop och kämpa igen <3.
SvaraRaderaStor, varm kram från Helena
Finner inga ord för denna jävla sjukdom. Vi har följts åt i några år och jag lämnar inte dig nu . Ge den jäveln en käftsmäll. Kämpa på Ida <3
SvaraRaderaÅ nej och denna gång vet man ju vad det innebär med cytostatika och sånt... Sänder en stor stor styrkekram och håller alla tummar och tår för att du ska må så bra som möjligt under behandlingen och att den där j-a cancern en gång för alla ger sig!!! ❤️❤️
SvaraRaderaHej Ida, jag slukade hela din blogg om din cancerresa i somras när jag precis fått veta att jag blivit sjuk och den gav mig så mycket hopp. Blir så ledsen när jag läser att du blir tvungen att ladda om och gå igenom hela skiten en gång till!! Men du vet att du kan! Du har gjort det förr och kommer att fixa det igen!
SvaraRaderaStor kram, Jenny, bloggläsare och bröstsyster 🌹