Tatuering

Ja lade ner bloggen, tänkte att nu får det fan räcka. Sen fick jag ändra mig. Jag har verkligen ett behov av att få prata av mig till ingen särskild... jag känner mig jobbig när jag pratar med mina nära. Det här skulle ju vara över liksom, och det var nog skönt för oss alla att det var det. Det här är ingen stor grej, jag är inte sjuk nu, men i mitt huvud är det gigantiskt, och återigen känner jag mig så där ensam, ni vet, när det inte går att förklara vad som händer i huvudet. Jag bara drömmer och drömmer hemska drömmar om att vara sjuk, det är alla möjliga märkliga drömmar, drömmer om bisarra operationer där dom sprättat upp hela kroppen och tagit bort fel delar osv... uppenbart är att min hjärna tagit det skapligt hårt att jag bär på den här eländiga genen. Drömmer att mina syskon är sjuka, det är bara vidriga drömmar. Vaknar mitt i nätterna och funderar igenom hur jag ska göra, hur jag ska tackla ev biverkningar och ... ja... hur mitt liv kommer se ut utan östrogen... och hur kommer det påverka kroppen... Jag är så tacksam för de svar jag fått från de som gjort den här proceduren, och det verkar vara både plus och minus...

Anyways. När jag stannade till i Miami på väg hem från Brasilien så vandrade vi vägen ned på gatan där Miami ink ligger. Gjorde två spontana tatueringar.

Svårt att se den på bröstet kanske, men det är ett alternativ till rosaband, det är en ängel med vingar som rosa bandet, intrasslad i rosa band. Verkligen inte min stil, men den talade till mig, och jag hade en taturering där tidigare som bara var en svart klump numera, så jag tatuerade över den. Så kan det gå om man mellanlandar i tatueringarnas mecka ett par timmar...