Hjärnan
 |
| Brasilien 2013. Två veckor av total frihet. Den mest magiska resa jag någonsin gjort. Jag längtar tillbaka så det gör ont. Allt var perfekt. |
Hjärnan, den orkar nog inte med hur mycket som helst. Jag vill ingenting, jag har inte målat på någon vecka nu, kanske flera veckor? Jag har ingen lust, målarrummet står och väntar på mig men jag mår dåligt när jag går förbi och inte ens känner ett litet litet drag att gå in där, jag har ingen inspiration, det är som att min hjärna stängde av när jag fick veta att jag bär på den där satans cancergenen. Fortfarande, två veckor senare är det det enda jag tänker på. Två av fem remisser har kommit, koll av äggstockarna i augusti och träff med plastikkirurg i september. Vad finns där i äggstockarna, förhoppningsvis inget annat än det som ska vara där...
Jag pendlar mellan att tänka att det är SJÄLVKLART att ta bort allt, samtidigt som det känns som ett skämt och jag funderar på om jag verkligen har det här, är dom säkra på det, har jag verkligen en förhöjd risk att få cancer igen eller kan de ha misstagit sig? När ska jag ta bort äggstockarna, ska jag vänta... få några kvinnliga år till och chansa eller ska jag ta tag i det nu och leva med ev biv resten av livet... FAN FAN FAN
Tabletter som ställer till det med hormonerna som tex tamoxifen kan man sluta med, äggstockarna växer liksom inte tillbaka. När dom är borta är dom. Jag har i alla fall vant mig med tanken på att jag har ett barn och det blir inte fler. Det är klart, jag kommer inte att få fler barn. Det är jobbiga tankar. Jag har trots allt några år kvar, men det är det sista jag orkar tänka på. Jag är klar, och jag är väldigt nöjd med den fantastiska dottern jag har. Alla människor får inte möjligheten att ens få ett barn, jag ska vara väldigt nöjd och glad för det jag har, och det är jag.
Hur ska man orka med livet samtidigt som man gör allt det här skiten. Jag har fan inte tid att hålla på med operationer och skit. Jag måste jobba, jag känner mig värdelös som måste hålla på och dra i väg på massa jävla kontroller mitt i kaoset på jobbet. Jag vet att jag inte har nått val, men det känns riktigt jobbigt. Det är liksom inte ett besök hos tandläkaren en gång per år, utan fem besök i månaden nu... och mitt på dagen, mitt i kaoset. Värdelöst. Jag hatar cancer. Det är cancerns fel, allt är cancerns fel.
Give me a fucking slack.
Nu ska jag TVINGA mig själv att måla en tavla. Den kommer bli skitful, för jag vill inte, men någongång måste det ju vända.
Så tufft du har det.....för min del är det alltid svårast innan jag fattat mitt beslut! ( kan ju vara lätt för mig att säga som inte haft dina problem men helt andra stora problem för mig...) Minns när jag satt som ung och gjorde + och - spalter! Drog slutsatser av det och höll fast vid mitt beslut! Jag har aldrig ångrat det och "tekniken" att skriva ner det positva och negativ om jag ska ta ett större beslut var bra för mig-det blev så överskådligt och jag kunde inte lura mig själv! Hoppas du får ro att måla lite, då kanske en del annat blir lättare också!! Styrkekram Maria
SvaraRaderaSjälv gick jag också på ganska många kontroller. Mammografi, kontraströntgen och ultraljud av brösten. Äggstockarna kollades minst var 6:e månad. Tiden före varje besök fylldes av sömnlöshet och tankar om de skulle hitta något denna gången eller ej.
SvaraRaderaDet var ljuvligt att slippa den ångesten när operationerna väl var gjorda. Där kom andra bitar som var besvärliga, men inte på samma existentiella sätt.
Inte heller kände jag mig mindre kvinnlig när jag opererat mig. Nu har jag nog haft tur och inte haft några större komplikationer alls vid mina operationer. Brösten ser nog så bra ut som de kan göra faktiskt och på magen finns självklart ärren efter titthålen.
Hur mycket man än tycker att det är negativt att veta att man är bärare, så har i alla fall jag varit tacksam att jag fick möjlighet att välja livet innan det var för sent. Hoppas du kommer fram till ett beslut som känns bra för dig och att du får lite lugn och ro. Kram Anna M
Åh Ida!! Vad fan ska man säga?!
SvaraRaderaKram till dig o din familj
Hå