Juni 2025

Nej jag ser kanske inte så frisk ut men jag känner mig 100 ggr bättre än jag ser ut!

Lång story eftersom jag inte skrivit på länge men vill man uppdatera sig själv får man kolla igenom Instagram helt enkelt.

Jag har, efter att ha haft en ganska lång perioder med behandlingar som helt enkelt inte funkat för mig, nu hamnat i ett nytt stadie. Mitt bäcken och lårben strular, gick sönder helt sonika en dag på Yasuragin, och nu kan jag inte gå. Har ett fungerande ben, höger, the rest is history. Detta har då gjort att jag hamnat på Bromma Sjukhem där jag för närvarande bor för att kunna få hjälp med att ta mig ur sängen och annat jag av logistiska själ behöver hjälp med. Tanken var dock att denna vecka skulle vi tillsammans med ASIH börja kolla över möjligheten att få komma hem så småningom om vilket börjat kännas fullt rimligt efter 2 veckor här. Det kanske kommer att fortgå men… idag fick jag tråkig information.

Sedan jag kom hit har jag nästan haft mer problem med nackspärr än smärta från bäckenet vilken ju känns jävligt fånigt men så är det. Sen när vänster sida började bli bättre så började höger sida strula och det blir liksom inte bra. Efter lite journalplöjande av läkaren här på BS så sa hon ”jag tror det är metastaser snarare än nackspärr faktiskt… du strålades för ett år sedan och smärtan går ner i armen”. Jag bokade då en röntgen av nacken eftersom ingen gjort det, och min onkolog som jag påtalat detta för ett tag inte heller hade gjort det.

Fick en akutröntgen förra veckan av nacke så det gick i alla fall fort som bara den. Idag fick jag skjuts till KS från Bromma för att få cytostatika och när jag ligger där och får behandling ringer en annan onkolog från KS som jag aldrig träffat. Hon meddelar där och då att bilderna kommit och jag har nya metastaser i hjärnan…. Och i ansiktet (skelettet) som växer in mot ett öga, samt då som läkaren här varit rädd för, flera metastaser i nacken. Så nu vet vi att jag har inte nackspärr… en tumör som vill spetsa mitt öga och spridning till hjärnan.

Det har varit en lång dag verkligen och jag vet ingenting mer än att jag nu inväntar ytterligare en akutröntgen med MR av hjärna och nacke. Främst är de oroliga för den där som har något med ögat att göra. 

Så. Det som jag denna vecka börjat jobba med, att acceptera att mitt läge nu utgår ifrån att vara handikappad och att jag förhoppningsvis kan läka men det kommer ta tid, till att jag har besökare i hjärnan, ögat och störar sig i nacken. Det var ju jävligt tråkigt helt enkelt. Hade det inte kunna räcka med det som var, for now bara ett tag ett litet litet tag bara… ?

Ja jag har ju inte så mycket mer att berätta just nu men jag hoppas att jag vaknar och kan dra direkt och köra MR i morgon så att detta åtminstone kan gå fort som satan och att vi bara kan sätta planen för framtiden. I morgon har de även terapikonferens så jag vet mer efter det också. Vad gör man med den här ögongrejen. Strålar man? Opererar? Var sitter den? Jag känner inte av någonting alls faktiskt. Har inte ont, ingenting. 

Jag har alltid varit som mest rädd för metastaser i hjärnan och nu är den dagen här. Jag har också med tiden förstått att det inte alls behöver vara det värsta så jag har släppt det med, det beror på en mängs saker vad som nu händer. Var sitter dom etc. Så eftersom jag inget vet och det finns noll poäng med att tänka mer på detta nu så återkommer jag i morgon med mer information. Trist första uppdatering av bloggen. Tror f att det kommer bli mer Insta än blogg… men ibland behöver man ranta ni vet. Var sak har sitt ställe kanske? Vi får se. Tack för att du läste! 

Kram Ida