Metastasutredning

Ja... det jag efterfrågade efter min vanliga cancerbehandling var att få kolla hela kroppen. Detta är inte något man gör när man inte tror det finns någon risk för spridning blev svaret, det var tvärt NEJ, det kommer du inte få göra. Då sa också min onkolog att jag inte har större risk än vem som helst att få cancer igen. Nu vet vi att jag har BRCA1 (ärftlig bröst/äggstockscancer) och har stor risk att få cancer igen. Men det är ändå inte aktuellt att få kolla lilla kroppen. Eller vänta jo! Nu vill jag ta bort mitt friska bröst, för jag vill ju inte få cancer igen. Och DÅ. PLÖTSLIGT HÄNDER DET! ...
Man kan säga hur många gånger som helst att det är RUTIN. Det är självklart så, men för mig är det bara en penningafråga och jag blir riktigt äcklad av det här.
Ingen vill väl lägga pengar på en operation av någon som är smittad av massa äckliga metastaser, det kommer ju bara att kosta pengar som läggs på någon som ändå ska dö. Det är så här våra gamla människor har det. Deras tid är räknad, och alltså vill vi inte lägga en spänn på dom.

Nu kommer det såklart visa sig att jag är metastasfri, och jag får tjolahopp glatt ta bort mitt fina friska mjuka härliga bröst och byta ut det mot en hård silikonklump som ska se ut som ett bröst men med alla säkerhet varken känns eller ser ut som ett. Och summa sumarum, allt blir bra och lyckligt.

Det är en jävla resa att bli frisk från cancer. En jävla tröttsam en. Passa er noga för att hamna i den sitsen. Känn på brösten, lyssna på kroppen och var vaken på förändringar i din kropp. 

Jag ska få ta bort mitt bröst till våren. Det ger mig panik. Jag vill ha bort den där bomben omedelbart. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om något hann hända. I torsdags gjorde jag en mammografi, det såg toppenfint ut, så jag kan pusta ut, nån vecka...
Det ska bli så skönt att ta bort bröstet, trots att jag redan har en sorglig separationsångest till det enda bröstet jag har.
Sen får vi diskutera vidare om äggstockarna. Min rekommendation är att spara dom tills jag är 40 år, detta för att biverkningarna av att inte kunna producera östrogen är bra att slippa så man liksom skjuter upp det, men när jag fyller 40 bör man börja tänka på detta också.

Life alltså...

Så till det fina i mitt liv. Jag har nu en liten liten firma som heter Holly Art. Jag började måla i Januari i år, och det har vuxit för mig och jag har ett eget rum där denna hobby växer. Mellan den 7 november och den 13 kommer jag att ha utställning på ett litet mysigt galleri i Gamla Stan, Stockholm. Jag skulle bli världens gladaste om ni kom förbi! Under helgen kommer jag att vara där. Jag har startat en ny blogg "Holly Art" som har möjlighet att visa större och bättre bilder där ni kan se min konst, alternativt att ni kikar på facebook där jag heter "Idas Galleri". Hos Holly Art slipper ni som vill cancer. Där är det bara glädje!

I oktober går en stor del av det jag säljer till cancerfonden. Här om dagen fick jag möjligheten att skänka 2000 kronor till min insamling. Det är så coolt, den ligger liksom bland de fem högsta hos Rosa Bandet!
Jag har också fått erbjudande om att gå på "Gala mot cancer" det som tidigare var rosabandet galan. Jag  fick två biljetter och tar med mig en bröstsyster, vi kom fram till att det blir en perfekt AW att gå på den :)
Facebook e grymt, man kan bli hur irriterad som helst, men det är en fantastisk spridare när man behöver. En vän till en vän till mig driver Kally & Birger och förmodligen har ni som är lite modeintresserade sett dessa snygga vintergrejor lite här och där, det är snygga mössor mm, de är med och sprider min insamling, och skänker en del till den när man köper de rosa produkterna. Gå in och köp!
http://www.kallybirger.com

Jag är sjukt nöjd. Mössan sitter så bra och igår testade jag torgvantarna, grymma.