Cancergalan 2013

Vidrigt, väldigt vackert och så så nödvändigt. Jag vet inte vad jag ska skriva, de som såg galan förstår kanske hur stämningen var. Mina ögon var svullna när jag vaknade i morse, jag är mentalt dränerad, men det ger också ett lugn, och att så många vill hjälpa till att stoppa skiten. Över 60 miljoner, helt makalöst. Förstår ni hur mycket pengar det är? Och det sorgliga är, hur mkt mer som behövs....

Jag fick chansen att ta med mig min "cancerkompis" Ann, det var väldigt mkt roligare än själva galan, den var så sorglig, särskilt när inslaget med Sophie kom. Jag bara tänker på när jag och Sophie la ner bloggarna och bara skulle vara lyckliga och leva vidare, vi skrev ett mail till varandra och önskade varandra lycka till och tjoade över hur jäkla lyckliga vi var... . Chocken när hon kort därefter fann knölar på halsen och förstod att det var kört...
Jag och Ann satt och höll varandra hårt i handen, mindes det vi visste om Sophie, och grät. Men vi är inte ensamma, och mitt i eländet är det skönt att veta. Vi är många som fajtas med det här.

Fortsätt att skänka pengar till Cancerfonden.

Stor kram till alla som var med och blottade sin sorg, sin styrka och den pepp det ger. Vackert.