JAG KOM MED!

 Sååå taggad. Jag kom med i träningsgruppen i studien EFFECT som görs i syfte att se om även metastaserade patienter kan ha god nytta av träning på samma sätt som man fastslagit att kurativa patienter har. Vi hör ju om hur bra det är med rörelse för välmående på alla sätt (det kan ju ingen ha missat...) men en grupp patienter som man inte följt på det sättet är väl de med en "kronisk" cancer.

Jag ska bland annat träna med hjälp av PT två gånger (1 timme/per tillfälle)  i veckan på KS, och sedan röra mig ett visst antal minuter samt träna utifrån en app resterande dagar. Jag har LÄNGTAT så hårt efter att få bli trött på det där sättet som träning ger och nu händer det. Det känns väldigt fint att det är "övervakat" av människor som förstår sig på problematiken med att ha en trasig och väldigt kinkig kropp. 

Det är väl bara att sätta igång kanske många tänker. Och så har jag själv resonerat men när jag har ont är jag rädd för att ta upp en strumpa från golvet och jag vill inte bli ett kolli för att jag varit dum. Nu tänker jag att det här är min chans... 

Kommer det att bli lätt? Mest troligt inte. Jag har gjort ett fystest hittills och när jag kom dit så hånade jag tanken på att cykla i någon minut lite men hör mig själv ynkligt pusta fram "jag hatar att cykla" under den extremt korta tid jag satt på cyklen och kämpade för att orka. Jag kände mig som ett litet litet barn som hade blivit påkommen med att ljuga. Jag hade absolut inget flås alls. 

Jag är INTE i mitt livs bästa form, det är jag inte. Men jag är också döende (på lång eller kort sikt) och det tycker jag många dagar är ursäkt nog. Men åh vad jag längtar efter den där känslan av att kroppen har fått jobba (med någonting annat än cellgifter, strålning, tabletter, eller annan skit) 

Kanske inte riktigt så här det kommer att se ut va... men ändå.