Osäkerheten och trust issues

 Först är det bara bra känslor som kommer efter ett positivt röntgensvar, det ska firas och alla är glada. Sen börjar min pessimisthörna i hjärnan jobba på högvarv. Den säger att jag inte ska vara så glad för det gäller ju ändå bara i tre månader. Om tre månader kanske jag har cancer i hela kroppen... Nu ska jag ju kunna slappna av och bara må bra. Det är SÅ SVÅRT. Vad är det som säger att det inte börjar hända dåliga saker i kroppen dagen efter ett positivt svar?

Min positiva del av hjärnan säger samtidigt att jag vet ingenting, så varför inte bara njuta av det här. Carpe diem! 

Jag har varit smärtfri så länge nu (typ sedan i juli, augusti) och blivit lite kaxig, burit hem mat och sånt. I fredags så skulle jag bära iväg lite grejor till återvinningen och då skar det till i bröstbenet och sedan dess har jag lite ont, det ser ut som om svullnaden är lite mer tilltagen över bröstbenet. Jag vet ju inte vad det betyder mer än att det oroar mig, och lägger lite kladdigt os över det positiva. Men, som alla andra dagar som kroniskt cancersjuk så får jag väl kämpa, kämpa för att känna att livet är jävligt härligt, oavsett. 

I morgon är det dags för behandling igen. Månaderna går väldigt fort! Kändes som om det var igår jag var där, men jag har ju hunnit med massor sedan förra behandlingen. 

I morgon ska jag träffa en tjej som jobbar med Paxman och kan allt om scalp cooling, det jag kallar för ismössan. Vi har talats vid tidigare men hon ska hänga med och visa hur mössan ska sitta för att få bästa resultat. Jag hade mössan under behandlingen med halaven, och tappade en hel del hår, det håller nu på att växa ut igen. Jag upplever att jag tappar mindre hår på cyton jag får nu "Caelyx" (på huvudet) och självklart är att ismössan gör sin grej. 

Så så sååååå skönt att ha håret i behåll. Jag ser på många sätt att jag är sjuk, min kropp signalerar det tydligt vissa dagar, men ingen annan kan se det. Det underlättar min vardag.

Det är en del som funderar på prognosen, hur länge man kan leva med skelettmetastaser. Svaret är att det inte går att säga. Denna text nedan är från netdoktorn. Jag tror att man räknar antal månader från diagnosdatum. Jag vet att jag hade cancern i 11 månader minst innan diagnos, jag hade ont från februari 2020 tills jag tillslut i december 2020 fick reda på att det var bröstcancern som var tillbaka. 

Jag har haft min diagnos i tio månader nu. 

Netdoktorn: Skelettmetastaser är ett tecken på långt framskriden cancer. Överlevnadsutsikterna beror på grundsjukdomen, var skelettmetastasen sitter, antal skelettmetastaser och spridning till annan vävnad, samt hur patienten svarat på behandling. Överlevnaden hos patienter med metastatisk bensjukdom varierar i de flesta fall från 6 till 48 månader. Sämst prognos har spridning från lungcancer, medan prognosen är bättre för cancersjukdomar som myelomatos, lymfom, njurcancer och bröstcancer.