Plötsligt händer det

Jag bara målar nu. Skiter i cancer och tamoxifen och bajs. Målandet är som terapi. I timmar bara koncentrerar jag mig på färger och former. Thats it, inget annat. Som ... att meditera. Underbart avslappnande och energigivande.











Kommentarer

  1. Du har verkligen talang! Vilka häftiga målningar du gjort.Måste vara en väldigt behaglig meditation när resultatet blir så fint.Det blir nog en utställning så småningom om ska du se Ida.Roligt att få se dina alster, kram Kerstin J.

    SvaraRadera
  2. Jättefina målningar! Jag kanske också ska prova på det. Är mycket stressad nu när det finns misstankar om spridning..
    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter dåligt?! Hoppas det stannar vid misstankar...

      Kram Ida

      Radera
  3. jättefina tavlor - vart får du inspiration till motiven ifrån?
    Ta bra betalt för dem och behåll dem som betyder mest för dig! =)

    Kram Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej där!
      Ja du... överallt, kollar mkt på andras konst, tänker ut motiv genom fantasin.. börjar man bara så kommer det till en liksom.. haha, lite sjukt. Men som sagt, galet skoj!
      Nä, jag kan inte ta betalt så mkt, men för materialet så jag har råd att fortsätta :) Jag började eg för att jag ville ha nått på en vägg hos mig, men hittills är det ingen som passar hos mig. Vet inte hur jag ska bära mig åt för att lösa det problemet.
      Kram!/ Ida

      Radera
  4. HELT UNDERBARA TAVLOR!
    Jisses så duktig du är!
    jag ÄLSKAR den första :D

    Kram
    Stoffe

    SvaraRadera
  5. Wow Dom är superfina. Du har sån talang!

    Kram

    SvaraRadera
  6. Hej! Vilka fina tavlor! Gillar den översta skarpt! Du jag vill fråga dig, har för mig att jag läst om antideppmedicin som du fick eller hört om, som man kan få i samband med Tamoxifen. Började äta dem för ett par veckor sen och tycker mitt annars soliga sinne blivit lite mörkare! Vad var det för tabletter du fick? Önskar dig en fin helg, kram

    SvaraRadera
  7. Hej Therese!
    Jag får citalopram. Mitt problem var dock inte direkt depp utan en biverkan av tamoxifen som gjorde mig... liksom känslolös. Inte glad, inte ledsen. Tydligen väldigt vanligt vid intag av tamoxifen, och särskilt bland yngre kvinnor när man försöker trolla med hormonerna. Äter du tamoxifen? Vilka mediciner får du och av vilken anledning? Ett par veckor, är det två eller flera? Det är ju långtidsverkande och du måste hålla ut ett par veckor, 2-6 har jag läst lite här och där, men fortsätter det att kännas som de inte hjälper är det nog fel för dig? Jag blev så jäkla mkt soligare i sinnet, det va liksom poängen ;) Hoppas dina känslor vänder snart, med eller utan medicin, vi ska må bra! KRAM

    SvaraRadera
  8. Idaaaaa jag blir så glaad över alla fantastiska målningar. VI MÅSTE fixa utställning tillsammans♥

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg