Längesen vi sågs akuten
När jag la mig i onsdags konstaterade jag att jag ibland har en satans otur eftersom munsår nr2 just börjat ge sig till känna. La mig, läste, och sen började det kännas konstigt i halva ansiktet, kände på vänster halva och upptäcker att jag nästan inte har någon känsel. Låg där ett tag och nöp i kinderna, kollade i spegeln men det såg inte konstigt ut. Somnade, sen tänkte jag inget mer på det. Tills i fredags vid lunch när jag böjde mig fram över skrivbordet och skulle ta nått
så fick jag den där lustiga känslan igen. Jag ringde sjukvårdsupplysningen bara för att kolla vad det kunde vara. Summan av det samtalet blev "uppsök läkare omgående". Jag ringde runt till olika vårdcentraler, men dom hade inte tid någonstans... Tänkte att skit i det då, jag mår ju bra, tar det på måndag. Gick på lunch och en kollega säger att det rycker i min ena mungipa. Jag kände inte det och blev här första gången lite skraj. Bestämde mig för att uppsöka KS Akutmottagning. Det var massor med människor, men jag satt inte i väntrummet mer än fem minuter innan jag fick komma in. Först där inne blev jag skraj andra gången. Första läkaren jag fick träffa var onkolog. Han förklarade att jag eftersom jag tidigare haft cancer helt enkelt får en annan undersökning och därför skulle onkologen känna och klämma och fråga 1000 frågor innan neurologen och virus/infektions läkare tog över. Så den första undersökningen blev av mina bröst, nyckelben, lymfkörtlar. Där satt jag igen, fredagsfin med klänningen i handen och vet inte vilken doktor i ordningen klämmandes på mina bröst. Oskön start på fredagen. Det slutade iaf med att de tror att jag fått ett virus som satt sig i känselnervens bana som gör att jag tappat en del av känseln i vänster ansiktshalva. Fick medicin mot virus (ja men visst... Man lär sig nått hela tiden..) som jag ska äta en vecka. Sen ska jag, givetvis av ren försiktighetsåtgärd (right) få ett samtal från radiumhemmet nästa vecka av en onkolog som vill prata lite om mina symptom .... Vill prata lite... Och kanske kolla in i huvudet. Bara ren försiktighetsåtgärd så klart. Trevlig helg Ida! Gå nu inte hem och oroa dig, det är mest troligt bara ett virus.
Nä jag är inte orolig, det är bara det att är det inte ett virus är det nått dåligt och det orkar jag inte. Men orolig? Jag? Absolut inte. Jag är bara mänsklig.
Att kroppen blir fucked up av cellgifterna fick jag bekräftat, jag kommer kanske aldrig ha bra immunförsvar igen. Det är därför jag blir sjuk så fort nån nyser eller hostar. Jävligt irriterande. Förr var jag aldrig sjuk... Nu är jag risig mest helatiden
Har dock firat "bara ett virus" på bästa sätt denna helg, och den har varit GRYM.
så fick jag den där lustiga känslan igen. Jag ringde sjukvårdsupplysningen bara för att kolla vad det kunde vara. Summan av det samtalet blev "uppsök läkare omgående". Jag ringde runt till olika vårdcentraler, men dom hade inte tid någonstans... Tänkte att skit i det då, jag mår ju bra, tar det på måndag. Gick på lunch och en kollega säger att det rycker i min ena mungipa. Jag kände inte det och blev här första gången lite skraj. Bestämde mig för att uppsöka KS Akutmottagning. Det var massor med människor, men jag satt inte i väntrummet mer än fem minuter innan jag fick komma in. Först där inne blev jag skraj andra gången. Första läkaren jag fick träffa var onkolog. Han förklarade att jag eftersom jag tidigare haft cancer helt enkelt får en annan undersökning och därför skulle onkologen känna och klämma och fråga 1000 frågor innan neurologen och virus/infektions läkare tog över. Så den första undersökningen blev av mina bröst, nyckelben, lymfkörtlar. Där satt jag igen, fredagsfin med klänningen i handen och vet inte vilken doktor i ordningen klämmandes på mina bröst. Oskön start på fredagen. Det slutade iaf med att de tror att jag fått ett virus som satt sig i känselnervens bana som gör att jag tappat en del av känseln i vänster ansiktshalva. Fick medicin mot virus (ja men visst... Man lär sig nått hela tiden..) som jag ska äta en vecka. Sen ska jag, givetvis av ren försiktighetsåtgärd (right) få ett samtal från radiumhemmet nästa vecka av en onkolog som vill prata lite om mina symptom .... Vill prata lite... Och kanske kolla in i huvudet. Bara ren försiktighetsåtgärd så klart. Trevlig helg Ida! Gå nu inte hem och oroa dig, det är mest troligt bara ett virus.
Nä jag är inte orolig, det är bara det att är det inte ett virus är det nått dåligt och det orkar jag inte. Men orolig? Jag? Absolut inte. Jag är bara mänsklig.
Att kroppen blir fucked up av cellgifterna fick jag bekräftat, jag kommer kanske aldrig ha bra immunförsvar igen. Det är därför jag blir sjuk så fort nån nyser eller hostar. Jävligt irriterande. Förr var jag aldrig sjuk... Nu är jag risig mest helatiden
Har dock firat "bara ett virus" på bästa sätt denna helg, och den har varit GRYM.
Klart det inte är ngt!!! Men fasen vad det är svårt att koppla från de där varningsklockorna... )-: stor Kram <3
SvaraRaderaÄh, men, otur alltså! Tror också på dåligt immunförsvar, inte cancer. Allt är inte cancer
SvaraRadera:)
kram på dig, du är så fin i håret!
usch förstår oron! Bra dock att man kollar upp allt!
SvaraRaderakram till dig!
Annica A
Tjao Babes! Nä, jag tror inte heller att det är cancer. Men jag ogillar verkligen när onkologer blir inkopplade det första som händer. Jag förstår också varför, men jag vill verkligen inte befatta mig med dessa människor, jag vill gå vidare bara. Kanske är det bara bra att få en koll av skallen, så vet man att det är rent och fint där inne. Grejen är bara att jag är sjukt osugen på att gå till Radiumhemmet, jag blir så sur och tvär när jag ska dit, och dom har inte gjort annat än att leverera jävligt dåliga "nyheter" varje gång. Jag har lite radiumhemsångest...
SvaraRaderaKram på er!