Kolloidalt silver, nu ska jag bli frisk!

Ja, nu är jag sjukt igen, tung förkylning med ont i halsen och bommulskänslan i hela huvudet, rinner ur ögonen och kroppen gör ont. Nu har det varit så här sen den 9 januari med endast någon dag då jag känt mig 100% i mellanåt. Tröttsamt alltså. Jag tror nog inte det beror på mina tidigare små cancer problem, det verkar som om många är risiga en längre period just nu. Sen hjälper kanske inte medicinerna till eftersom de försvagar immunförsvaret ordentligt. En av de stora problemen med cellgifter är också den att immunförsvaret snabbt kan bli lika med noll, men det borde väl ha rättat till sig nu?

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att börja dricka silver. Har läst allt om det (mest samma info överallt), och jag tillhör väl inte de människor som är så lätt exalterade, men jag får en bra känsla och går på den tills motsatsen är bevisad ;)
Läs gärna själva och avgör vad ni tror. Om det är någon som är bevandrad inom detta får ni gärna förklara för mig hur fasen jag ska dosera, jag fattar inte om jag måste blanda det med vatten eller inte.....
Det ska bli väldigt intressant att se om jag blir bättre nu. Det har enligt den info som finns också visat sig ha positiv effekt i cancer världen, nu vill jag inte påstå att jag tror på det direkt, men det känns som om det i alla fall inte kan vara farligt för oss som haft det. Tex rosenrot som finns i allt möjligt "bli piggare" tjafs är mer eller mindre bannlyst i bröstcancerkretsar, så det har jag inte vågat mig på faktiskt.
Det finns ju mycket som säger det ena eller det andra, man får nog bara köra på det som man tror på själv och sen hålla tummarna....

Måste klippa in en kommentar jag fått från en BC syster, i bland vill man ju bara kavla upp och ge sig på idioter... Ja, vad ska man säga? Herregud vilka sympatiska människor det finns.


Nu måste jag bara få lätta på trycket. 

I måndags var jag på en föreläsning, när denna var över så fick vi ställa frågor. Jag hade funderingar kring Tamoxifen och övervikt. Men han började genast raljera och framställde oss som ett gäng fläskfior som inte kunde begränsa oss. Häpp! "Nja, riktigt så är det inte", försökte jag och kände inte för att munhuggas. Men då svarade han att: "Då har vi löst problemet med svälten i tredje världen - det är ju bara att vi skickar Tamoxifen till u-länderna."

Vilken jävla idiot. Samtidigt blir jag så förbannad på att vi inte tas på allvar. Först bir vi diagnostiserade med cancer, sedan följer (ofta) behandlingar med kirurgi, onkologi och radiologi. När det är över så får vi Tamoxifen för att vi ska överleva. Men då får vi övervikt och sjuka på grund av det.